Äntligen klar

Till och med katterna är helt utmattade efter min städning. Jag är precis klar och klockan är halv fem. Jag började tolv. Fyra och en halv timme för min lilla etta, de tycker jag är bra gjort.

Mina nya fina saker

Städa Städa

Jag är helt svettig. Har dammsugit varenda litet hörn, dammtorkar varenda liten pryl, bäddat, bytt garderob. Jag har legat på golvet för att nå överallt och lyft på soffor och bord för att komma fram. Jag känner mig jätte duktig, men oj vad trött jag är nu.

OCH JAG HAR HELA KÖKET KVAR!!!

Min dröm var underbar.

Jag har fått sova ut ordentligt idag. De behövdes. Ingen klocka som ringer mitt i en underbar dröm eller liknande. Och nog har jag drömt, ja då. Jag önskar att min dröm gick i uppfyllelse. Min dröm speglade sig ganska exakt på hur jag har de just nu, samma vänner och allt sånt. Men en sak var bättre, en sak var precis som jag ville. De var helt underbart, en obeskrivlig känsla. I min dröm var jag lycklig, jag vill nästan somna om och fortsätta drömma.

Men de har jag inte tid med. Nu är de upp och hoppa som gäller, en ordentlig storstädning. Sen ska jag uträtta lite ärenden innan jag möter Karla och Nadia.

INGET VM IMORGON :(

Det har varit en lång dag. Jag var på jobbet vid elva och insåg att vi faktiskt hade packat färdigt allt. De var bara några backar läsk som skulle flyttas på. Jag och min kollega satte oss i varsin soffa och väntade på chefen. Tillsammans gick vi och åt en sista lunch som arbetskamrater. De kändes faktiskt lite jobbigt. Nu har jag lämnat tillbaka nycklarna och träffat alla barn för sista gången. När hösten kommer så är jag på ett nytt ställe. Men jag ser fram emot mitt nya jobb något otroligt.

Efter jobbet mötte jag Karla i stan för en shoppingrunda. De behövdes nytt till garderoben. Jag kom hem med två nya fina klänningar, två linnen, ett par leggings, ett par jeansshorts och ett par "spetsshorts". Kan fota och lägga upp imorgon. Jag är i alla fall hel nöjd.

Paraguay - Japan tittade jag på hemma hos med med Robin och Karla. Vi lagade hamburgare och pommes som vi åt till, de var alltså bara ölen som saknades haha. Sen mötte vi Sandra och Carro på Ekens krog för nästa match. Spanien var inga värdiga vinnare, enligt min åsikt.

Imorgon är de inget VM, inte på torsdag heller. Vad ska man göra då? Vad ska man titta på på tv? De känns helt sjukt att man blivit så beroende av VM.

Jag vill ut i solen.

Det känns helt underbart att man ska iväg till jobbet och packa inför flytt nu när alla andra är på väg till stranden och ska lägga sig i solen. JAG VILL OCKSÅ! Men jag har bara den här veckan kvar, sen är de semester.

Imorgon är jag ledig faktiskt, men de ska tydligen inte bara så jätte bra väder då. Åtminstone ingen sol. Då kanske jag ska passa på att köra en grovstädning här hemma. Senare på kvällen är jag bortlovad, då blir de utgång. Just nu är jag inte så sugen faktiskt, de blir nog ganska lugnt för min del.

Överraskad. Jag gillar de.

Jag kommer inte kunna slappna av helt och hållet för ens de är över. Jag kommer inte låta hela muren falla. Jag tänker inte öppna dörren helt, inte än. Jag kan inte de. Men jag är positivt överraskad, de kan jag inte förneka. Vi får se om de fortsätter såhär.

De krävs en del, inte bara från min sida

Nu är jag hemma från jobbet. De var skönt att komma tillbaka efter att ha varit sjuk, men de känns att jag fortfarande inte är hundraprocentig. De finns ingen energi i kroppen. Kanske beroende på helgens festligheter också.

Hela dagen idag har varit tuff. Många tankar som går runt i huvudet. Vi kanske borde sätta stopp för de vi håller på med. Jag börjar tvivla på att jag är stark nog att klara av de. Men samtidigt så vill jag inte avsluta.

Jag söker bekräftelse, en bekräftelse som inte vem som helst kan ge. Just nu får jag ingen bekräftelse. Jag blir bara mer rädd för varje dag som går. Jag känner ingen trygghet och är otroligt osäker. Om jag ska våga fortsätta så krävs de en del, inte bara från min sida....

Jag trodde de skulle bli bättre

Tanken var att få komma bort och rensa tankarna lite, ha roligt och festa med massa nya människor. Och visst har jag haft kul, väldigt kul. Men jag kan inte påstå att jag har fått någon klarhet i mina frågetecken. Snarare tvärt om, jag är bara mer förvirrad nu. Många gånger fick jag frågan "varför ser du så fundersam ut?" eller "du ser så nere ut" och varje gång svarade jag att jag var trött, eller att de inte var något alls. Men de kanske inte var hela sanningen. De kanske var någonting. Men jag kan själv inte riktigt sätta fingret på vad de är, så de var lika bra att svara att de inte var något alls.

Nu är jag tillbaka till verkligheten igen. Vi får se hur de funkar. Måste bege mig till jobbet nu.

Bye

Nu drar jag från Sverige, stänger av telefonen och kopplar bort allt som har med min vardag att göra. Hejdå.

Nobody's perfect

Dålig sömn.

Jag sover helt otroligt dåligt. Vet inte om de beror på att jag är sjuk eller om de har att göra med något annat, jobbigt är det i alla fall. Jag funderar på att ta en sväng förbi apoteket idag och köpa nässpray och ipren. Om jag orkar tänkte jag också springa upp till tvättstugan för att se om de finns någon tid i eftermiddag eller i morgon. Kanske vore bra att tvätta innan Mariehamn.

Jag tycker de är trist att Sandra valde att vara lägenhetsvakt/hundvakt under midsommar. Jag hade velat ha med henne till Mariehamn.

Hängig.

Nu ligger jag återigen i sängen, men jag har inte bäddat ner mig ännu. Tidigare idag gick jag ut en sväng för att känna efter hur jag mådde och halvvägs till Solna centrum så var jag helt slut. Jag kände mig helt plötsligt långt ifrån frisk så de blir inge jobb för mig imorgon heller.

Jag har köpt mig en ny telefon idag, så jag har något att pilla med imorgon om jag får tråkigt här hemma. Hoppas jag är frisk till midsommar bara, vi som ska åka iväg då och allt.

Sofia var här efter jobbet, hon lagade mat åt mig. Bakpotatis med någon jätte god röra som innehöll rom och rödlök bland annat. Vi blandade de med lite gurka och tomat, samt kräftstjärtar och en stor baguette. Mums vad gott de blev. Sen somnade vi i sängen, båda två haha. Nu har hon åkt hem och jag ligger här. Tänkte bädda ner mig nu och titta lite mer ordentligt på andra halvlek av Grekland - Argentina.

Nu är jag ren igen .

Nu har jag duschat, de var ett par dagar sen haha, usch! Men de är sånt som man inte orkar göra när man är sjuk. Jag känner mig fortfarande helt svag i kroppen, men jag tänkte försöka ta mig till Solna centrum, komma ut och få lite frisk luft. Jag tror jag kan behöva de.

Mitra har fortfarande inte bestämt om hon ska med i helgen eller inte. Men jag håller mina tummar så hårt jag kan.
Sofia kommer hit efter jobbet, hon sa att hon ville pyssla om sjuka mig, laga lite mat och bara umgås. De tycker jag låter jätte mysigt, jag hoppas inte att jag smittar henne bara.

Bortsett från min förkylning så känns allt så himla bra just nu.

Världen är inte så stor som vi tror

Jag vaknade och kände att jag fortfarande var dödstrött med en skärande värk i ryggen. Vände mig om och tittade på telefonen, läste ett par sms och satte mig upp så fort så de svartnade för ögonen. Haha, världen är allt bra liten ibland. Nu halvsitter jag i sängen med datorn i knät och försöker övertala min kära vän Mitra att följa med till Mariehamn i helgen, hur kul vore inte de liksom?

Jag saknar min vän Mitra. Vi är väldigt dåliga på att höras. Så den här helgen kanske skulle göra de hela annorlunda? Eller hur Mitra. KOM IGEN NU FÖR FAN, man lever bara en gång haha.

Har jag blivit galen?

Jag har legat i sängen hela dagen. Börjar tröttna nu faktiskt, jag börjar få ont i ryggen och hur ska jag lyckas sova i natt? Äsch, de är ett senare problem. Jag har i alla fall varit uppe och ätit lite mat.

Min förkylning har kanske gjort mig tokig, vad vet jag? Men jag har precis bokat en resa till Mariehamn över helgen. Så midsommar kommer firas där. Väldigt spontant gjort av mig och jag har ingen aning om hur de hela kommer sluta, men jag har en känsla som säger att jag inte kommer ångra mig. Man måste ta risker och chanser i livet, eller hur var de? Jag tror de kommer bli kanon kul de här.

Jag fick lite bilder mailade till mig på hur stället ser ut





Jag ser fram emot de här, då får jag åter igen komma iväg ett tag, men denna gång med goda vänner.

Sjuk.

Redan i fredags på jobbet kände jag mig lite hängig, men tänkte inte mer på de. Kvällen spenderade jag hemma hos F, vi hade tänkt titta på film med sov mest. All sömn resulterade till att vi vaknade tidigt på lördag morgon, men de gjorde inte så mycket. Jag låg kvar i sängen ganska länge ändå, försökte få tillbaka min röst som försvann kvällen innan. Till slut gav jag upp och tog en promenad till Stadshagen där jag tog tunnelbanan hem.

Jag mötte Sofia och Karla. Vi handlade mat till kvällen och tog en sväng förbi systemet. Sen gick vi hem till mig och tittade på Viktoria och Daniel, vilket underbart bröllop de var. Jag säger som min mamma: "jag vill också vara sådär kär".



Kvällen började hemma hos mig, mina fina flickor kom förbi och vi hade mycket trevligt måste jag säga. Sen blev de Ego (som vanligt). Meningen var att vi skulle gå vidare, men så blev de inte. De var för mycket folk på White och efter en promenad på stan med höga klackar var jag för trött. Jag hoppade in i taxi och åkte hem.

Igår vaknade jag och var extremt sjuk, jag låg hemma hela dagen och tyckte synd om mig själv. Tittade på fotboll och umgicks med Karla och Robin. Sofia var förbi en sväng också. Min lilla fia, jag har saknat henne.



Nu ligger jag hemma, sjukanmälde mig redan igår. Imorgon måste jag jobba, men jag behöver idag för att vila upp mig och ta de lugnt. Jag vaknade kl åtta i morse, sen dess har jag legat i sängen och väntat på att VM ska börja. De är ett tag kvar.

Dagens schema.

Natten gick bättre än förväntat faktiskt. Idag känner jag mig utvilad, jag kommer lämna min lägenhet med en positiv inställning och jag kommer fortsätta hålla hakan uppe så länge jag bara kan. Dessa känslor ska man bevara, hålla fast vid. De känns bra idag.

Kl 9.00 har jag ett läkarbesök. I måndags fick jag veta att jag är allergisk mot katter och måste överväga att göra mig av med mina. Men hur skulle jag klara de? Det skulle aldrig gå. Istället har jag fått en hel drös med mediciner som jag ska ta varje dag.

11.00 börjar jag jobba, slutar 17.00. De blir en lugn dag idag, hoppas på att vädret håller i sig så vi kan gå ut och hitta på något.

17.30 hämtar jag Sandra för att köra iväg till gymmet. De ska bli skönt att träna igen. De är behövligt.

Ikväll har jag planerat att gå ut faktiskt. Highheelsen ska på och kanske en söt liten klänning?

Utmaning

Jag tänkte att jag skulle utmana mig själv i natt. Jag ska försöka sova med avstängd TV, vilket jag inte har gjort på flera år (bortsett från de gånger jag har haft sovsällskap).

De som pressar sig själva och är villiga att möta smärta, utmaning, förnedring, avvisande eller något ännu värre, är de som står som mästare till slut. Resten står kvar på åskådarplats.

Så sant som de är sagt. Man måste våga för att vinna. Man måste utmana sig själv och pröva nya saker (som kan innebära smärta) för att i slutändan stå på de högsta trappsteget.

Verkligheten är jobbig.

Ska till city nu med flickorna. Vi tänkte ta en fika och snacka lite skit. De har blivit mycket prat på sista tiden, men de har varit behövligt. Jag är otroligt glad över att jag har mina vänner.

Onsdag - Söndag var jag i Skåne. De som hände i Skåne låter jag stanna i Skåne. Det var en resa som jag behövde i alla fall. Att få komma iväg bara några dagar var efterlängtat. Jag fick tid för mig själv att koppla av och rensa tankarna lite.

Nu är jag tillbaka till verkligheten och de märks hur jobbigt de är. På jobbet idag höll jag på att bryta ihop, och så fort jag kom hem så somnade jag. Jag vaknade för en kvart sen för att Karla ringde och väckte mig. Nu måste jag in till stan för att ventilera mig lite.

Oväntat. Ofattbart. De gick för fort.

Nu är jag lämnade ensam. Flickorna åkte precis. Nu kommer verkligheten ikapp mig, nu börjar jag förstå vad som egentligen sades under de där telefonsamtalet tidigare idag.

Jag är fortfarande i chock, jag vill inte tro att de är sant. Hur kunde de hända? Jag bröt ihop mitt på perrongen, helt plötsligt fick alla se mig gråta. Främmande människor som jag aldrig har sett förut gick förbi och fick se mig gråta. Jag minns inte ens när jag grät i min ensamhet senast.

Usch, nu kommer tårarna igen...

De tog hårt på mig, mycket hårdare än vad jag trodde. Jag vill finnas där för din familj, på samma sätt som ni alla fanns där för mig när min pappa låg i koma. Utan er hjälp, utan din son, så hade jag aldrig klarat mig igenom den perioden. Jag vill göra allt jag kan för att hjälpa din familj att ta sig igenom de här. De är hemskt, de som hänt.

Porslinet jag har i mitt kök, de har jag fått från dig. HP-tröjan som hänger i min garderob, har jag fått från dig. Jag har kvar din morgonrock, den ligger här hemma och väntar på att du ska hämta den. Men nu kommer du aldrig göra de. Alla minnen, alla texter jag har skrivit från pappas misshandel innehåller ditt namn. Jag kan inte och jag vill inte förstå att de är sant.

Jag kan bara tänka mig hur din son mår, men jag kommer aldrig förstå. Jag skulle vilja prata med honom, hålla om honom, på samma sätt som han höll om mig. Jag önskar att de fanns något jag kunde göra för att hjälpa honom, men jag är så otroligt hjälplös nu. De finns inga ord i världen som kan lindra hans smärta, men jag har sagt till honom att han får ringa när han vill, alltid. Jag hoppas han förstod att jag menar allvar.

Vägskäl

Vägskäl är något vi alla möts av här i livet och ofta kan de vara svårt att välja höger eller vänster. Många gånger står man länge på samma ruta innan man gör sitt val och fortsätter sin vandring, omedveten om vad som komma skall. Som jag tidigare sagt så kan de innebära både stora och små förändringar som kanske inte alltid är så positiva. Men när du väl återupptagit din vandring så måste du lämna dina gamla fotsteg bakom dig. Vänd dig aldrig om, titta istället nyfiket framåt och var så säker på att du kommer stöta på många spännande och underbara upplevelser runt nästa krök.

Jag börjar förstå att jag har lurat mig själv. När jag har trott att jag har vandrat så har jag egentligen bara stått och trampat i samma ruta. Jag har inte kommit framåt och inte heller kunnat lämna något bakom mig. Jag står fortfarande mitt i allt. De är dags för mig att ta steget som leder mig här i från. Jag kanske väljer fel väg, de lär jag aldrig få veta. Men så länge jag tar mig framåt så kommer jag vara gladare än vad jag är nu. Jag har lurat mig själv.

Min resa till Skåne får avgöra vilken väg jag ska gå när jag kommer hem.

Jag behöver åka iväg

Jag sov ensam i natt, vilket jag har sjukt svårt att göra. Därför vill jag inte säga att jag sov, jag låg mest och tittade upp i taket. Jag har en tendens till att gömma mig från verkligheten, gömma mig från ensamheten. Jag trodde jag hade blivit bättre de senaste dagarna, men i natt slog de mig att jag faktiskt inte sovit ensam speciellt mycket.

På onsdag åker jag till Skåne. De ska bli otroligt skönt att få komma bort, lämna allt här hemma för att åka ner dit och rensa tankarna. Jag behöver de. Ärligt talat så funderar jag på att lämna telefonen hemma för att slippa påverkas av någon annan. Jag behöver komma fram till vissa saker, vissa saker som just nu är oklara. När jag kommer hem igen så kan de hända att en del nuvarande situationer kommer att se helt annorlunda ut.

I love it

Jag vaknade åt fel håll i sängen, med kläderna på, vid nio i morse. Jag var fortfarande onykter. Kastade av mig allt och la mig som man ska och somnade om snabbt. Nu är jag vaken och alert, Karro var här och hämtade min ena soffa som jag så länge har velat bli av med, jätte skönt. Strax ska jag hoppa in i duschen och möta syster, vi har en del saker som vi behöver prata om, har jag förstått.

Det finns så mycket att säga om igår kväll, jag hade så kul. Började med att dricka ett par glas rosévin i Hagaparken med mamma och pappa bland annat, sen gick jag och Karla hem till mig och åt middag. Nadia och Sandra kom och drack vin med oss innan vi tog bussen till stan. Två shot på Ego, sen vidare till Collage och de var där de roliga började. Helt sjuk kväll, massvis med dans och nya människor, underbart. En jätte tjock korv med massa ketchup i slutet av kvällen satt bra, men den var jobbig att äta haha.

Idag har jag så ont i fötterna så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Men de är sånt som händer, de var definitivt värd de i alla fall.

Nu måste jag in i duschen, ikväll tänkte vi picknicka i rålis, mysigt.

För mycket.

Aldrig någonsin hade jag trott att du skulle vara den person som väckte mig på morgonen igen. Det var... en ny gammal känsla.

Det är många känslor nu. För många.
Hur ska jag hantera allt?
Kan jag hantera allt ?

Dagen idag

Om en halvtimme sätter kvällsverksamheten igång. Jag slutar 21.45 idag också. Efter jobbet ska jag in till city och dricka ett glas vitt med Karla hade jag tänkt mig. Kanske till och med blir två glas om vädret håller i sig.

Jag var hos Bella imorse, 3½ timme tog de för henne att bli klar med mitt hår, men de är nog för att vi pratar så mycket. De finns alltid tusen nya saker att berätta för varandra när jag är där och de är alltid lika trevligt. Nöjd med resultatet blev jag också, gjorde faktiskt lite lite ljusare denna gång.

Rökandet går bra, eller rättare sagt, de går inte alls. Jag röker inte :) De är två dagar idag, så än så länge har jag inget att hurra för. Men om en månad ska jag och Sandra hitta på nå kul som vi tycker att vi förtjänar haha. Bättre med belöning än straff.

Lång promenad och lite shopping

Jag gick från Kristineberg till Stadshagen, sprang upp på ICA snabbt vid Lindhagen och handlade jordgubbar och lite annat till frukost. Sen åkte jag till Solca C och gick där i från bort till UM. Jag vart klar på 10 minuter och fortsatte min vandring efter de ner mot Råstasjön där mormor hade parkerat bilen. Jag fick en ordentlig promenad och gud så skönt de var.

Jag åkte ner till apoteket och plockade ut mina recept, sen hann jag in en sväng i några affärer. På en timme lyckades jag komma hem med mediciner, en tjocktröja, en tunnare tröja, en tunika, leggings, mascara och nio armband. Så då var man ytterliggare lite fattigare, men sånt är livet :)

Nu måste jag till jobbet, har viktiga möten idag som jag ska förbereda mig för.

Höger, våga.

De känns helt sjukt, allt de här. De har bara gått en vecka och ändå känner vi som vi gör, eller, jag kan bara svara för mig själv. De var skönt att prata igår i alla fall. Jag är redo att gå höger, jag vill chansa, de känns som att de är rätt sak att göra. Sen kan ingen svara på vad som kommer hända, men de är inget jag tänker oroa mig för nu.

Har varit vaken sen kl 7 drygt. Nu tänkte jag ta en promenad från Kristineberg till Stadshagen, rensa tankarna lite. Sen måste jag ta tunnelbanan till Solna C och hämta bilen. Möte kl 10, jobb 13.15, möte kl 16 och sen fortsatt jobb fram till 21.45.

Jag rökte min sista cigg kvart i tolv igår kväll.