Gammal blogg

Jag hittade min gamla blogg på blogg.se och bestämde mig för att börja skriva där istället :)

linneamirandas.blogg.se

3 hela år sen mardrömmen

Helgen spenderade jag i Skåne. Fredag - måndag. De var helt underbart, jag hatar att åka där i från. Jag vill stanna där , föralltid. Resan visade sig bli mycket lyckad och jag hoppas att vår tur fortsätter, annars kommer jag gå under. Nog om det, mer om idag.

Idag är en jobbig dag. Idag är det den 28 september, som alltid kommer vara en jobbig dag. För exakt 3 år sen fick vi ett besked om att pappa blivit misshandlad, ett samtal som ingen av oss någonsin kommer glömma. Jag minns vart jag var, vem jag var med, vart jag var på väg, hur jag mådde (innan samtalet), jag minns min reaktion, jag minns känslan. Jag minns allt som om de hände igår.
Detta är en text som min mamma skrev, läs den och sätt er in i vår situation. Läs, förstå och tänk att vi faktiskt fortfarande sitter fast mitt i den här jävla skiten. Vår familj gick sönder, den sprack mitt itu. Jag och min syster förlorade vår pappa, i alla fall den pappa vi hade innan misshandeln. Något vi kan glädjas åt är att vi fick en ny pappa, i samma kropp. Förstår ni? Han förändrades så mycket som människa att vi än idag undrar om vår pappa, som vi växte upp med, någonsin hade tänkt att komma tillbaka. Vart är han? För han finns inte längre.

Läs här, och försök förstå

Det är nu i natt exakt tre år sedan som livet förändrades dramatiskt för min familj. Min före detta man, mig själv, och våra döttrar. Åren går fort och det är tur att det finns änglavakt. Och att vi alla har hälsan i behåll. Vi har haft en enorm tur att det gått så bra som det gjort. Och att vi fått sånt enormt stöd av våra fantastiska vänner och anhöriga. Utan er hade vi aldrig orkat…Tack!!!

Föreställ dig att du får ett telefonsamtal 07.30 på morgonen och får veta att din livskamrat misshandlats så svårt att de inte vet om han ska överleva eller inte. Föreställ dig känslan som strömmar genom kroppen, tankarna.
Vad är det som hänt, vem vill honom/oss så illa…?
Varför…?
Föreställ dig att du måste ringa dina barn och berätta vad som hänt. Deras reaktion, och alla frågor som du inte kan svara på.
För du förstår ingenting! Du befinner dig plötsligt i något slags overklig verklighet.
Föreställ dig hur det känns att komma in på sjukhuset och bli anvisad ett privat väntrum. All vårdpersonal som ler vänligt och medkännande med dig. Men de kan inte svara på några frågor.
Du uppmanas att vänta tills doktorn kommer.
Det känns som tiden står stilla ena stunden. I nästa stund känns det som den rusar förbi. Allt snurrar.
Poliserna som kommer och ställer tusen frågor som du inte kan svara på.
Å barnen. Denna enorma oro som du inte förmår att lindra. Att inte kunna förklara och trösta.´
För ingen vet.
Ingen kan lova att allt ska gå bra.
Att behöva säga till sina barn ”nu måste vi hålla ihop och hjälpas åt, för vi har bara varandra just nu”.
Föreställ er känslan då du anvisas in i den sal där han ligger medvetslös, oigenkännlig. Så till den grad att det inte går att identifiera honom med hjälp av legitimation och fotografi.
”Vi behöver din hjälp att identifiera honom”.
Igenkänd tack vare tatueringen på armen.
Alla slangar, apparater, ljud, oljud.
Föreställ er att dag ut och dag in, i flera veckor, få höra samma besked av läkarna...
”Var beredd på det värsta”.
Samma sak varje dag, dag ut och dag in.
Det sätter dig som ett eko.
Var beredd på det värsta…
Var beredd på det värsta...
Var beredd på det värsta...

Ännu är förövarna inte gripna, och vi har fortfarande inte fått svar på varför…

Nytt!

Nej, nu är jag trött på det här. Jag börjar jobba först halv fyra idag och jag fullkomligt vägrar att ligga hemma fram tills dess. Jag tänker gå ner till Solna Centrum för att se om jag hittar något kul i affärerna där (som man redan kollat i miljoner gånger).

Jag är på jakt efter lite mysiga och skönt hösttröjor, och så vill jag ha en jeansskjorta samt skor. Sen skulle jag behöva förnya "festgarderoben" lite också. När jag ska ut nu för tiden så hittar jag aldrig något. Jag vill slänga bort alla klänningar och köpa massa coola leggings och hitta schysta tunikor eller partylinnen :)

Vi får se vad jag hittar.

Tiesto Tiesto Tiesto

Herre mig Gud, tack för igår! De var magiskt. De var länge sen jag hade så kul. Tack Fredrik, och grattis i efterskott igen.

Annexet var som ett enda stort dansgolv med människor överallt. De var så mycket folk, men de var ändå precis lagom. Helt underbart, allt var perfekt. De enda jag har att klaga på är att toalettkön på damernas alltid är extreeeeemt lång. Och tid tar det också. Vad fan ska man med kissblåsa till? Funderar på att operera bort min.

Vid 2.00 gick det direktbussar från Annexet till Amba, men jag och min klaustrofobi ville olika saker, så Fredrik och jag tog taxi till Soli. Sen blev det mat på MAX och sen hem. De var en magisk kväll, helt otroligt. Bilderna säger mycket, men stämningen och hela känslan att stå där, i samma rum som världens bästa DJ, de finns inga ord för jag. Jag får gåshud !

Vi behöver prata

Dagen idag har varit en regning dag. Tur att jag har köpt en ascool regnjacka och har fått ett par jätte tuffa gummistövlar av mamma, för de fick jag användning för idag.

Efter jobbet åkte jag hem till mormor och åt middag, hon hade lagat kyckling i rödcurry, mums! Sen tog jag bilen hem för att plocka undan lite eftersom jag trodde att jag skulle haft en lägenhetsvisning idag, men vi flyttade den till början på nästa vecka.

Strax ska jag hämta Sandra, vi tänkte ta en sväng förbi Ego och kolla lite stand up. Vi hoppas på att Karla kommer med oss också eftersom vi skulle behöva prata lite med henne. Just nu svarar hon inte på mina sms?!?! Karlis???

Ny vecka, bra vecka

Lugn helg - in my ass ! Haha, i lördags bowlade jag med Sarah och Sandra som planerat, Carro följde inte med dock. Sen vad meningen att jag skulle ta bilen till Karlas jobb och vara nykter hela kvällen. Jo tjena, jag och Sandra ställde bilen i Solna och tog bussen till stan, då var de kört. Flera tequila, öl och drinkar senare var jag på topp. Jag stängde Ego tillsammans med Monir, hans kompis och Sandra, sen gick vi och åt på McDonalds innan vi tog taxi hem.

Igår blev det i alla fall en lugn söndag. Jag jobbade på simskolan mellan 15.30 - 18.00, sen mötte jag Sandra, vi hyrde film och köpte morötter, gurka och dipp sen satt vi hemma hos mig.

Idag är det måndag, jag håller på att göra mig i ordning för jobb. Idag tänker jag gå på helspänn, jag kommer kolla telefonen extra många gånger och på tåget på väg hem lär jag kolla mailen genom telefonen. Jag håller alla tummar jag har på minsta lilla svar.

Lugn helg

Igår blev de en lugn kväll, väldigt skönt måste jag säga. Jag och Sandra var på bio och såg Toy Story 3 i 3D, mycket bra film haha. Sen gick förbi Ego och tog en öl, men blev inte långvariga då vi upptäckte att de var bedroom.

I morse varknade jag tidigt, precis som alla andra dagar jag har varit ledig. Varför kan jag inte sova ut? De är iof skönt att komma upp i tid och starta dagen, så jag ska inte klaga. Jag tänkte åka till IKEA med Sandra och Karro idag, så jag ska strax hoppa in i duschen och göra mig i ordning. I kväll kanske de blir bowling på Heron med Sarah, Carro och Sandra.

Det går bra nu

Jag fick ett paket idag, inuti hittade jag min saknade hårfön och min fina kamera. Jag glömde de nere i Skåne när jag och Sandra var där för två veckor sen. Så fina Simon var så snäll och skickade de i ett paket på posten. Tackar så mycket!

Just nu ligger jag helt utslagen i soffan. Energin är slut och de ska bli otroligt skönt att ta de lugnt ikväll. Jag och Sandra har bokat biobiljetter till Toy Story 3D, de kommer bli grymt. Jag hoppas att min hosta kan ta en paus under filmen så jag slipper vara den där jobbiga som sitter och småhostar hela tiden, de är de värsta jag vet.

Fick ett samtal idag, ett positivt samtal som gjorde de hela ännu mer verkligt. Och om ett par veckor så blir de riktigt seriöst. Hade jag inte velat de här så hade jag redan börjat tveka, men jag känner tvärt om, jag blir mer och mer sugen. De är det här jag vill, så enkelt är det. Det går bra nu

När ska huvudvärken försvinna egentligen? När ska locket för halsen försvinna så jag kan andas normalt och när ska jag sluta hosta? Jag är trött på de här nu. Visst kanske de inte blir bättre av att jag springer ut och uträttar massa ärenden när jag mår såhär. Men när ska jag annars göra det? Jag hinner ju inte när jag jobbar.

På söndag ska jag jobba, det spelar ingen roll hur jag mår. Jag ska till simskolan och sätta på mig den där jäkla våtdräckten och hoppa ner i plurret med ungarna, that's it!! Idag ska jag ner till centrum och lämna tillbaka en klänning som jag nyligen har köpt, sen ska jag ta med mig Sandra hem hit för att ordna massa saker.

Jag känner mig extremt duktig faktiskt, jag vaknade åtta i morse och har suttit vid datorn och jobbat och jobbat. Allt ser så ljust ut just nu, det är så skönt. Helt underbart!

Babe

Att inte jobba tar knäcken på mig. Jag drar till stan och träffar bästaste Lotta, de var en evighet sen. Inte okej! Vi lär fastna tills in på småtimmarna, vi har massvis att prata om.

Klösträd

Som sagt så blir jag rastlös när jag är sjuk och inte kan göra något. jag blir rastlös när jag ligger stilla för länge. Igår bytte jag sängkläder sen var jag tvungen att åka och köpa kattsand. Om jag kom hem med kattsand? Oh ja, jag kom hem med 20 kg katt sand och ett gigantiskt nytt klösträd till mina bebisar. Dom fullkomligt älskar det. Dom gör allt där nu. Leker, sover, brottas med mer. Så jag är helnöjd. Hittade de på Bromma Zoo och de kostade ett par hundra över tusenlappen, men de var de värt.

Nu är det i alla fall kliniskt rent här hemma, köpte hem en ny blomma också som jag ställde i vardagsrumsfönstret, mycket vackert! Men fy vad trött jag var på kvällen sen. De känns att man är sjuk, energin tar slut så otroligt snabbt.

Idag har jag också fått en del uträttat. Jag vet inte hur bra de är eftersom jag fortfarande är sjuk. Jag borde ligga i sängen och vila men jag kan inte. De är inge kul! Pratade med min chef förut också, hon vill inte att jag kommer imorgon heller :( Fan också, jag som faktiskt hade tänkt åka till jobbet då.

För första gången på länge så har jag svårt att sluta le. Jag är så glad!

Sandra kom förbi igår efter jobbet, vi käkade middag och snackade skit. Både hon och jag satt med ett leende i soffan och visste inte riktigt vad vi skulle ta oss till, jag har inte slutat le ännu och jag tror inte hon har gjort de heller. När jag senare på kvällen läste mina mail så blev mitt leende ännu större. Kan de bli bättre? Jag hoppas innerligt att det fortsätter såhär.

Jag blir hemma från jobbet idag också, men trots de så måste jag jobba. Jag måste förbereda för lektionerna i morgon.

Rastlös

Blää, jag ligger hemma i sängen. Sjuk! Jag tycker inte om att vara sjuk. Blev hemskickad från simskolan i söndags, jobbade på skolan måndag och tisdag, blev sämre och nu ligger jag här. Varför kan jag aldrig lära mig att ligga still och vila? Jo, för att jag hatar det. Jag hatar att sitta stilla.

Igår efter jobbet åkte jag direkt hem till mormor, där väntade Emelie och Åsa som kommit upp från Skåne. Vi åt en god middag tillsammans innan jag var tvungen att bege mig hemåt. Sandra kom över och lagade mat till sig själv medan jag städa lite smått. Idag ska jag göra resten, måste bara ta en ipren så huvudvärken försvinner. Ska åka en sväng förbi Ica också och handla lite mat och kattsand.

I kväll kommer en tjej och ska titta på min lägenhet, jag är sjukt nervös. Mer än så tänker jag inte säga.

Nej, nu är jag trött på att ligga här. Ska byta sängkläder och sen åka iväg. Ciao!

Håll era tummar för mig.

Jag kan inte med ord förklara hur stark min vilja är när de kommer till de här. Jag önskar och hoppas av hela mitt hjärta att de kommer gå vägen. De är inte ofta jag har en så här stark känsla av att vilja något, därför hoppas jag extra mycket. Hoppet är de sista som dör - brukar man säga. Och så är det. Jag har höga förväntningar, höga förhoppningar, jag vill så mycket att de gör ont. Men jag försöker förbereda mig för de värsta, de är svårt. Jag vet att hur inställd jag än är på att de kan gå käpprätt åt pipan så kommer jag bli otroligt besviken om de inte blir som jag önskar.

Jag är villig att offra mycket för de här och jag tycker själv att jag är värd det. Håll alla tummar ni kan för min skull i morgon, snälla?

Jag skulle vilja

Jag skulle vilja berätta för hela världen, men de funkar inte så. De enda som vet är mamma, pappa, mormor och syster + en person till. Jag tror inte ens att dom tar mig på allvar, men faktum är att jag aldrig har varit med allvarlig. Jag har äntligen kommit på något jag vill göra som jag faktiskt kan styra över. De är det här jag vill, och de kommer bli av. Siste helgen i september kommer göra de hela till verklighet, för just nu kan jag knappt tro det själv. Men åh, vad jag längtar!

Idag när jag kommer hem från jobbet så ska jag sätta igång och städa lite, måste diska några glas och vika in lite kläder. Om jag orkar så ska jag även dammsuga, annars tar jag det i morgon. På torsdag ska jag klippa mig och de ska bli så otroligt skönt. I need it!