För första gången på länge så har jag svårt att sluta le. Jag är så glad!

Sandra kom förbi igår efter jobbet, vi käkade middag och snackade skit. Både hon och jag satt med ett leende i soffan och visste inte riktigt vad vi skulle ta oss till, jag har inte slutat le ännu och jag tror inte hon har gjort de heller. När jag senare på kvällen läste mina mail så blev mitt leende ännu större. Kan de bli bättre? Jag hoppas innerligt att det fortsätter såhär.

Jag blir hemma från jobbet idag också, men trots de så måste jag jobba. Jag måste förbereda för lektionerna i morgon.