Tänk om man kunde lägga något över ansiktet och bara försvinna, bli osynlig. Som man trodde när man var liten, när man la händerna för ansiktet och trodde att ingen kunde se en bara för att man själv inte såg någon.
Eller tänk om de fanns en knapp man kunde trycka på när de blir för mycket, när man bara vill stänga av alla känslor. När allt är jobbigt och man inte orkar mer. Vad lätt allt skulle vara då.
Just nu är jag så förvirrad så jag vet knappt skillnaden på in och ut. Jag är så splittrad. De jobbigaste är att jag själv inte kan göra något åt de alls. Utan de handlar om folk i min omgivning. Öppna kort, ett ärligt spel. Bekräftelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar