Avgång från Sthlm C 10.11

Jag knäckte precis första biran, musiken är igång på högsta volym och snart måste jag snöra på mig skorna och bege mig mot tåget. Avgång från Sthlm C 10.11.

Idag ska jag koppla bort allt de onda och umgås med massvis av vänner. Bara ha kul och må bra. Hejdå!

Jag är inte den jag var igår eller den jag tänker bli imorgon

Jag saknar, jag saknar inte. Jag vill, jag vill inte. Som en berg&dalbana går mina tankar, upp och ner, bak och fram, in och ut. Glad, ledsen, ledsen, glad. Hur mår jag? Hur känner jag? Jag vet inte.



Ser ni muren som står runt mig? Ser ni rädslan för att vara ensam?
Som en clown målar jag ett leende på läpparna när de är dags för uppträdande. Men vem är clownen när han kliver av scenen, när ingen längre ser?

Ensamheten har omringat mig i timmar, jag kommer ingenstans, jag är fast. Tankar jag har låtit bli att tänka sköljer nu över mig. I detta ögonblick skulle jag inte låta någon komma nära. Såhär kommer ingen någonsin att få se mig.

Jag har upptäckt att ledigheten gör mig till en ny människa

Det var helt otroligt skönt att vara ledig igår, jag behövde verkligen de. Jag shoppade kläder, åt lunch, gick runt i solen och bara trivdes utan att stressa. Jag var på systemet med Robin och köpte några bira som vi drack ute i parken, underbart skönt. Igår mådde jag riktigt bra, dagen igenom, de var en skön känsla.

Jag har kvar de här glädjeruset än idag, även fast Barcelona torskade igår och trots att jag sitter här ensam, långt hemifrån. Men jag ska alldeles strax åka hem, duscha och göra mig lite fräsh, sen ska jag möta Sanna för en runda på stan och kanske en drink på Snaps, vi får se hur vädret blir. Hur som helst, jag har påbörjat min andra lediga dag!

Ledig dag

Vid årsskiftet gav jag mig själv ett löfte, jag tänker hålla de. Vi får se om jag lyckades vid nästa årsskifte. Men jag kommer göra allt jag kan.

Jag har tagit ledigt idag. Har så ont i ryggen, plus att jag är uppe i 29 dagars jobb i rad. Så jag tycker att jag är värd en ledig dag. Jag tänkte möta upp Carro och ta en vända i Solna centrum för att se om jag kanske hittar något nytt till garderoben.

Ikväll är de Barcelona, den matchen går inte att missa. Jag har inte kanalen, men jag kanske går ner på någon pub här i Solna, eller så åker jag till 27 och kollar.

Jag körde för fort idag.

När jag körde till jobbet tidigare idag såg jag allt som i ett tv-spel. Jag satt bakom tv-skärmen och höll i kontrollen. Allt jag behövde göra var att hålla mig på vägen, men fort skulle de gå. Skulle jag krocka, så skulle de inte spela någon roll.
Vart tog verkligheten vägen?

De är annorlunda idag.

Ibland saknar jag tiden då vi var små,
då allt fortfarande var bra och inget
ännu hade hänt. Då den värsta smärtan
var att få ett skrapsår på knät och din
största rädsla var "monsterna" under din säng.

Bearbetningen är på gång

Idag tog jag ett steg i rätt riktigt, inte av egen kraft, utan med hjälp av en väldigt god vän. Hade hon inte pushat mig så hade jag aldrig ringt. Jag hade aldrig vågat. Tack!

Tänk er en bok, jag har nu läst förorden,
kapitel 1 börjar vid första mötet.

Motsatsen till tom.

Ibland blir de för svårt att hantera alla känslor.

Jag jobbade hela helgen, fredag och lördag till 23.45. Men de hindrade mig inte från utgång. Två utgångar som man i efterhand kanske hade undvikit. Onda tankar och hemska minnen dök upp från höger och vänster, jag blev påmind om saker som jag försökt låta bli att tänka på. I de ögonblicket kunde jag inte fly, de fanns ingen där som lät mig fly. Jag var fast i en situation som jag hatar, en situation som jag inte kan hantera.

Allt jag ville var att sätta mig i en taxi och åka hem, ensam. För första gången på evigheter kände jag att jag ville vara ensam. Allt gick så fort, jag hann inte ens förstå innan de var för sent. Miljoner tankar och frågor dök upp i huvudet inom loppet på ett par sekunder.
Hur kommer han reagera nu när han också vet? Kommer han bete sig annorlunda mot mig, på samma sätt som många andra helt plötsligt har börjat behandla mig som en porslinsdocka som man måste vara extra försiktig med? Eller tycker han att jag är löjlig?
Fan också, de var inte meningen att de skulle komma ut, de var inte meningen att någon skulle få veta. Men de är bara att gilla läget och acceptera att de är som de är. Men jag tänker inte neka till min skam. Jag skäms något otroligt och jag är livrädd för att någon ska döma mig. Är de normalt att känna så?

För att försöka beskriva hur jag känner just nu så skulle jag säga att jag är motsatsen till tom. Man säger ibland att man känner sig tom inombords, man pratar om ett svårt hål inom en som gör ont. Tänk er de, fast tvärt om. Jag har så mycket som jag går runt och bär på så jag snart exploderar. Alla känslor ligger och trycker på väggarna som jag har byggt upp runt mig. De gör ont.

De blir för jobbigt att skriva om nu,
för jobbigt att prata om.
Jag måste fly, jag klarar inte ensamheten nu.
Jag måste iväg. Jag går ut. Hejdå!

Splitrad. De är dags att bearbeta & komma över. Göra plats för nytt.

Jag är otroligt splittrad för tillfället. Ena dagen känns allt bra, andra dagen tvärt om. Ena dagen tror jag att jag lyckas utan hjälp, andra dagen förstår jag att de är helt omöjligt.

De är sex år sen nu, helt sjukt vad tiden har gått fort, fast ändå så långsamt. De här sex åren har bestått av både medvind och motvind. Alla går vi igenom saker som vi inte vill, samtidigt som vi även går igenom saker som är värda att minnas. Något som är otroligt viktigt är att man bearbetar alla de tråkiga saker som händer, så man sen kan lägga de bakom sig och gå vidare, göra plats för nytt. Jag har alltid sagt "man måste bearbeta för att komma över" och jag vet att jag har rätt. De är så lätt att säga de till sina nära och kära, men så svårt att göra de själv. De är där problemet ligger hos mig.

Jag har samlat på mig saker, saker som varit för jobbiga för att bearbeta. Istället har jag tagit den lätta (tillfälliga) utvägen och låst in allt, lagt de åt sidan. Jag har tänkt att jag ska ta itu med de en annan gång, lite senare. I sex år har de pågått, och nu har min kropp sagt ifrån. Jag klarar inte fler känslor, oavsett om dom är positiva eller negativa. Jag känner ingen glädje för sånt jag borde bli glad av, jag känner ingen sorg för sånt jag borde vara ledsen över. De är bara, fullt. För fullt för att pressa ner några nya känslor.

Men samtidigt är jag tacksam. Tacksam över att jag har blivit den jag är idag. Jag är glad över att jag står där jag står. Om de tråkiga som hänt mig, aldrig hade hänt, vem hade jag då varit idag? De kommer alltid något positivt med de negativa, de har jag fått lära mig. De jag måste göra nu, de är att ta tag i alla de känslor som ligger och spökar inom mig, jag måste bearbeta och komma över, jag måste göra plats för andra känslor, som förhoppningsvis kommer vara mycket roligare.

Steg 1 - lyft luren och ring!
Jag ska, jag ska bara samla mod nog.

Ja eller nej?

Godmorgon. Igår kväll kom Robin förbi, vi lagade mat, tittade på film och drack ett par bira. De var skönt att umgås ett tag, skönt att slippa vara ensam. När han gick, runt halv ett, så somnade jag som en stock.

Idag ska mamma fira sin födelsedag med familjen, men jag kan ju inte komma eftersom jag jobbar. Så jag hoppas att dom får de trevligt och att maten smakar bra.
På tal om jobb, jag vaknade i morse med jobb i huvudet. De erbjudandet jag fick igår snurrar i huvudet på mig. Bör jag ta de? Eller ska jag låta bli? Kommer jag orka? De känns som att jag måste få lite mer information innan jag bestämmer mig. Men om jag säger ja så börjar jag redan på måndag. Stress stress stress!

Asparna

Jag vaknade av ljudet av regndroppar som slog ner på fönsterbläcket utanför. Reste mig upp, bäddade sängen och tog en snabb dusch innan jag åkte till jobbet. Varför valde jag inte vinterjackan? Vinden ilade i kroppen och regnet slog ner som nålar i ansiktet på mig.

Jag gick över bron, som alltid, när jag klivit av tåget i Rotebro. Men något var annorlunda idag, vattnet var inte så stilla som de brukar vara, änderna simmade inte omkring och de stod människor på bron och verkade helt till sig. Jag förstod att de var asparna som kommit. Jag stannade till och tittade ner på vattnet och ja, jag hade rätt. Asparna hade kommit, dom simmade i motsatt riktning med vattnet, hur många som helst. De var häftigt att se faktiskt.

På tal om något helt annat
Jag fick ett jobb-erbjudande idag, så just nu snurrar hundra frågor i huvudet på mig. Jag måste fatta ett beslut imorgon. Jag kan inte gå in på vad de är riktigt ännu. Men efter imorgon så vet jag säkert hur de kommer bli. Nu behöver jag tid att tänka.

Vi blev en, mamma♥

Idag är ingen vanlig dag,
för idag är de min mammas födelsedag,
hurra, hurra, hurraaaaa!

Tyvärr kan jag inte vara med dig idag, inte heller på fredag när du tänkte fira med släkt och vänner. Jag måste jobba. Men du ska veta att jag ser upp till dig, när jag blir stor så vill jag vara som du.

Vi har haft våra stunder då allt inte har varit så bra, vi gick igenom ett par riktigt tuffa år. Jag har kvar brevet du skrev till mig år 2006, ibland tar jag fram de, läser de och minns den tiden som om den vore igår. De var en jobbig period som vi tog oss igenom tack vare vår vilja och styrka. Jag sa många gånger, till dig och alla andra, att jag aldrig tänkte bli som du. Men efter 28 september 2007 (då pappa blev misshandlad och låg i koma en månad) då förändrades allt. Hela våra liv såg plötsligt helt annorlunda ut, vår familj var inte längre den samma. Skulle pappa överleva? Eller skulle vi aldrig mer få höra hans röst?

Alla dessa frågor, hela de traumat vi gick igenom, förde oss närmre. Vi blev en. Trots att jag flyttade, trots att pappa var en helt annan människa, och är än idag, trots all den smärtan vi fick och fortfarande får uthärda så kom de även någonting positivt med i de som hände. Vi fördes samman, vi blev en.

Din styrka, din vilja och din omtänksamhet är tre av många andra saker som jag önskar att jag hade. De du, som individ - och vi, som familj har gått igenom under alla dessa år, de är något jag aldrig skulle önska att någon annan får uppleva. Tillsammans har vi klarat oss bra tycker jag. Jag är glad att vi står där vi står idag.

!!!!!!!!!!!!
Det här nedanför vill jag att du läser noggrant.
!!!!!!!!!!!!

De finns en sak jag vill säga dig. De som hände mig för sex år sen, de gick jag igenom ett halvår för mig själv, utan att säga ett ord. När jag väl berättade för dig och pappa så såg jag sorgen i era blickar. Jag minns de som om de vore i går, hur jag låg på mage i min säng, intryckt mot väggen, jag grät hysteriskt. Du satt på sängkanten och klappade mig på ryggen, och pappa satt i soffan. Ni sa ingenting, ni bara väntade på att jag skulle börja prata.

Jag började aldrig prata, jag berättade bara vad som hade hänt, med ett ord. Sen stängde jag av igen. Jag har fortfarande inte pratat med någon om de. De finns ingen som vet hela sanningen. Många känner till vad som hänt, men bara med ett ord, inge mer. Jag vill bara att du ska veta att de fanns inget du kunde göra. Jag vet hur gärna du vill göra de ogjort, jag vet att du många gånger tänk "hade jag kunnat göra något annorlunda, så de inte hade hänt?" Men nej mamma, de var inte ditt fel, du hade inte kunnat göra på något annat vis. Jag klandrar inte dig, eller någon annan. Och jag hoppas att du inte gör de heller.

Jag är tacksam över att varken du eller pappa har kommit till mig i efterhand och försökt prata om de. De uppskattar jag. Ni vet båda två att jag kommer till er om jag vill prata. Men jag är fortfarande inte redo.

Jag älskar dig,
hoppas du får en underbar födelsedag<3

De går över.

Gårdagens match - vad finns de att säga? Inter gjorde ett jäkla bra jobb. Barcelona bygger sitt spel från backlinjen, håller bollen där tills dem hittar luckor, men Inter tillät inte de igår med sin höga press, matchen igenom. Så, en eloge till Inter!

Jag har sovit dåligt i natt, vaknat till och från. Stressen sköljer över mig och är med mig hela tiden nu. Vad gör man åt de? Många skulle nog svara att jag bör sluta jobba så mycket som jag gör. Men de håller jag inte med om, de är inte därifrån stressen kommer. Jag trivs ju med mina jobb. De är något annat som spökar, som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Men de går över.

De är nog min dåliga sömn som har resulterat till mitt dåliga humör idag. Jag hoppas inte de drabbar någon runt om kring mig.

This clock never seems so alive

Jag vaknade automatisk tjugo över sju i morse. Solen värmde genom fönsterrutorna och de var omöjligt att somna om. De tog inte många sekunder innan jag insåg att jag var ensam, och i samma veva var jag uppe ur sängen. Lika bra att starta dagen än att ligga kvar och låta tankarna hinna ifatt.

Jag tog bilen ner till skytteholm där jag hälsade på pappa och syster som arbetade flitigt. Min chef bad mig att stanna under en kort hjärt- & lungutbildning, de var självklart tyckte jag. De är otroligt vilka maskiner man har idag, tack gode gud för läkarvård och forskning.

Kvart över ett börjar jag jobba, slutar kvart i tio. Men inte tänker jag missa Barcelona - Inter, nej de vägrar jag. Jag ser till att koppla datorn till projektorn och fixar storbilds-tv så blir de hur bra som helst. För visst måste man kunna se matchen på tv6 play?

Unconscious.

Som jag sagt så många gånger förut,
ensamheten skrämmer mig.
Så jag tänker inte, och vill inte vara ensam.
Hejdå!

Are you proud of who i am?

En mycket betydelsefull person sa en gång till mig:

"Varför ska man må dåligt över någonting som redan hänt, som vi inte längre kan kontrollera och påverka? Se istället framåt och var glad över att du står där du står idag, att du har kommit så långt. Gör varje dag värd att minnas."

Tyvärr finns inte den personen närvarande längre, honom kommer vi nog aldrig mer att få träffa. Så jag tänker ta vara på hans ord, jag tänker leva upp till de.

Vart är du någonstans nu?
Jag ser dig, men upptäcker snabbt att de inte var du.
Jag älskar dig<3

Dear John!

Jag har gråtit ikväll, jag har känt så många olika känslor på samma gång. Det blev för mycket tillslut, svårt att veta hur jag skulle hantera dem. Glädje, sorg, saknad, kärlek, hat... Allt på grund av en film. En film som var otroligt gripande. Den var så bra. Se den!



Filmen innehåller
krig, död, saknad, hat, kärlek, glädje, lycka, sorg, liv med mer.
Krig - jag har ett krig med mig själv att ta tag i.
Jag måste börja slåss, de onda vs. de goda. Let it out!

Godnatt.

Ensamheten skrämmer mig!

Dålig dag idag, de började redan igår kväll.
De är söndag idag, jag hatar söndagar!
Ensam, som en degklump i soffan med en påse chips och en sorglig film, de skulle vara bra idag. De är typical sundays! Men de går inte, för då kommer jag, undermedvetet, tillåta mig själv att tänka de tankar jag försöker hålla mig undan ifrån. Så jag väljer att inte vara ensam. Ensamheten skrämmer mig!

Nu måste jag måla leendet på läpparna och packa väskan, sen bege mig till simskolan. "Glad gubbe, glasstrut, pinne... Glad gubbe, glasstrut, pinne"

Hejdå!

De var menat till en vän, en vän som jag älskar

Vi är inte delaktiga i varandras liv längre.
Jag är glad att han skriver ner sina tankar och beskriver sina känslor. Jag tycker om att läsa de han skriver, men de gör ont. Jag kan inte ljuga och säga annat än att, de gör ont. De är ingen smärta på de sättet att jag saknar honom, utan jag står fortfarande fast vid mitt beslut. De var rätt av mig. Jag mår bra. Men de gör ont att se hur han mår, att veta att de var jag som fick honom att falla.

Minns när jag läste hennes blogg innan vi gjorde slut och hon hade ett inlägg rubricerat 'Jag saknar honom', scrollar ner och inser att det inte handlar om mig. Det tog hårt... Väldigt hårt..

De här skrev han igår kväll och de är ett exempel på varför jag tycker om att läsa hans blogg. Hans tankar och känslor kommer ut på ett annat sätt. Vi fick mycket sagt den där söndagen, vi pratade om de mesta. Men vissa saker dyker upp mycket senare. Jag hade ingen aning om att han reagerade över de inlägget. De inlägget minns jag när jag skrev, de handlar om en vän. En vän som jag saknar otroligt mycket, en vän som jag har otroligt starka känslor för, en vän som jag vill ska komma tillbaka<3

Hur som helst, den enda egentliga kontakt vi har till varandra, jag och mitt ex, de är via hans blogg. Jag läser de han skriver och han vet om de. Jag kan faktiskt inte säga att jag vill ha de på något annat sätt heller. När vi träffades här om dagen, när jag hämtade mina saker, då fanns det inget att prata om. Jag tycker att de är bra som de är nu, att bygga en vänskap med någon man varit tillsammans med, de brukar vara ganska omöjligt. Jag vet inte om jag vill de.

Sluta röka?

Jag är proppmätt. Kom hem för en timma sen, slängde ihop lite mat de första jag gjorde och nu sitter jag som en tjock potatis i soffan, orkar inte röra mig en meter.

Efter jobbet igår begav jag mig till 27, där jag också stannade över natten. De blev lite alkohol och alldeles för många ciggaretter med tanke på att ja har slutat (?) Jag skyller på 27 som bad mig att köpa på vägen! Ciggaretterna tog slut inom loppet på ett par timmar, men lika bra var väl de. Då kan jag börja om att sluta idag.

Så målar jag ett leende på läpparna.

Igår var jag och hämtade mina sista saker i stadshagen. Det var skönt att få de gjort. Jag har skjutit upp de så länge för att jag inte velat, inte orkat. De var skönt att träffa honom för första gången efter vårat breakup, de var skönt att kunna stå fast vid att jag har tagit rätt beslut. Jag känner mig så dum som säger de och jag förstår att vårat avslut fortfarande är ett stort frågetecken i många huvuden. De gick så fort, från att prata om att flytta ihop och bygga ett liv tillsammans till att inte känna eller vilja något alls. Vad hände egentligen? - undrar många.

Det är en fråga som jag mer än gärna kan besvara.
Men inte här, inte så offentligt.

De jag öppet kan skriva är att jag önskar att de vore annorlunda, jag önskar att vi kunde spola tillbaka tiden, att vi kunde gå tillbaka till de vi en gång hade. Men jag älskar honom inte längre, jag är inte kär.
De var för svårt för mig att fortsätta låtsat,
de var för svårt att fortsätta ignorera.
Jag trodde aldrig att de skulle gå så här långt,
jag trodde att jag hade kontroll.
Jag har lovat att ta tag i de hela,
om han överhuvudtaget ska ha minsta lilla tillit kvar.
Jag ska, jag lovar. Jag har numret på telefonen,
jag måste bara samla mod nog till att ringa.

De är får svårt för mig att fortsätta låtsas!
Som en clown bygger upp en show,
så målar jag ett leende på läpparna.

"Jobba inte ihjäl dig"

Jag vaknade innan klockan ringde i morse, sov inge bra mellan 8 och 10. Så jag bestämde mig för att gå upp och göra mig i ordning. När jag var klar och tittade på klockan så insåg jag att jag faktiskt har tid att åka hem en sväng till katterna innan jag åker vidare till jobbet. Så nu sitter jag här, i sängen, med Akillez i knät och Rocky bakom mig.














Min chef från skytteholm ringde för en timme sen. Jag trodde jag skulle få vara ledig i helgen, men nej. Jag jobbar både lördag och söndag. Dels på skytteholm, men även på simskolan. Nästa helg jobbar jag också både lördag och söndag. Så när jag är ledig nästa gång kommer jag att ha jobbat 24 dagar i rad. "Jobba inte ihjäl dig" - säger alla. Men de finns ingen risk. De är jobbet som får mig att känna att jag lever, de är jobbet som tar mig igenom dagarna. När jag jobbar så har jag något att fokusera på, istället för att tänka på allt som gör ont.

Jag tycker inte om smärta, vem gör de egentligen? Mitt sätt att hålla mig ifrån de som gör ont är att hålla mig sysselsatt, de funkar för mig.

Beslutsångest

Jag sitter och funderar lite på vad jag ska göra med skattepengarna som jag komma få tillbaka. Jag har redan deklarerat och jag hoppas att jag får pengarna runt midsommar detta år. Förra året fick jag vänta till slutet på augusti.

Hur som helst, jag får faktiskt tillbaka en ganska bra peng. Från början var jag helt inne på att åka utomlands, men så blev jag osäker. Jag har ju alltid velat ha MC körkort, och jag stötte på en vän som berättade hur mycket han hade fått lägga ut för sitt, allt som allt. Körkortet är ju faktiskt något som jag kommer ha resten av mitt liv medan jag kan göra en utlands resa lite när som helst.

Nackdelen är att jag inte har pengar till att köpa en hoj riktigt nu, inte än. Men å andra sidan så som sagt, körkortet är något jag kommer ha kvar, för alltid.

Vad hade du gjort? MC körkort eller utlandsresa?

Imorgon kommer snön

Jag hann inte skriva ner alla mina tankar igår, utan hade tänkt fortsätta idag. Men efter att ha haft personalmöte tidigare idag så känner jag bara... Nej, jag orkar inte.

De enda jag känner när jag tänker på vår nuvarande situation är matthet, jag är tom när de kommer till känslor. De är så många bollar i luften samtidigt så man blir snurrig, de finns så många frågetecken som aldrig blir till beslut. Vad är de egentligen som händer?

Nej, just nu orkar jag inte yttra mig om mina tankar över huvud taget. Inte så länge de handlar om mitt jobb.

Imorgon ska de tydligen snöa igen, de känns jätte trist! Det har ju varit helt underbart väder ett par dagar nu, kan de inte fortsätta så? Man har verkligen känt att våren har varit på väg. Vi har flyttat ut våra stolar och bord på jobbet, ätit mellis ute. Vi har flyttat ut gymnastik sakerna, fotbollsmålen, madrasserna och liknande. Barnen har älskat de, alla har varit ute. Dom har sprungit runt i t-shirt. Kan vi inte få fortsätta så? De vore så skönt.

Vi fritidsledare bär en del av våra ungdomars framtid

Jag sitter i Rotebro, på jobbet. Vi öppnade för en halvtimme sen och fortfarande så har ingen dykt upp. De kanske inte är så konsigt med tanke på vädret. Alla håller sig ute, hittar på något som är mycket roligare än att sitta inomhus och dega i sofforna.

Vi fritidsledare/pedagoger går in i lågsäsong nu. Barnen försvinner en efter en. Vi har inte mer än i snitt 8-10 personer här per kväll. De är trist för oss, vi måste försöka hitta på något som är lite roligare och lite bättre än de dom istället väljer att göra när dom inte är här. Helger tillexempel, vad kan vi erbjuda våra ungdomar? Vad kan vi göra för att locka hit dom? Vad kan vi göra för att få dom att vilja komma till oss istället för att gå på hemmafester, dricka smuggelvodka och andra dåliga saker? Vi fritidsledare bär en del av våra ungdomars framtid, vi måste göra allt i vår makt för att hjälpa dom på rätt väg.

För att kunna göra vårt bästa behövs både meteriella saker och pengar med mer. Därför behöver vi mer stöd från kommunen, vi behöver stöd uppifrån. Vi kan inte bara sitta här, i vår lilla stuga, med samma gamla filmer, samma gamla tv-spel och samma gamla möbler. En liten ändrig kan göra så mycket. En ny dator skulle uppskattas något otroligt. Om vi fick pengar till att ordna en utekväll, grilla korv och marshmellows, så skulle vi kunna dra hit hur många barn som helst. Vi skulle ha otroligt kul. Vi skulle kunna jobba med gemenskap och sammanhållning.

Det finns så mycket vi skulle kunna göra för att leda våra ungdomar i rätt riktning, men vi behöver allt stöd vi kan få. Det är tagiskt att dom uppifrån inte ser våra behov. Att dom inte ser vad vi kan göra för dagens ungdomar. De är tragiskt att de enda dom ser är pengar. Är inte barnen de viktigaste vi har? De är dom som är vår framtid. Hur ska världen klara sig om dagens ungdomar hamnar i fel umgänge?

Så många gånger har jag hört nu att våra chefer måste tänka 4, 5 och kanske 6 steg framåt. Jag vet de. Men min fråga är: Varför letar dom bara efter allt de negativa? Varför söker dom efter anledningar som i slutändan kommer leda till att vi går minus?
Tänk positivt, tänk istället hur mycket vi kan göra för våra barn. Tänk hur trygt de skulle vara för föräldrarna att veta att deras barn är på en fritidsgård som är bevakad av vuxna, och ändå kommer dom hem och berättar hur kul dom har.

Jag får fortsätta skriva senare, nu måste jag jobba lite.

STOP!

En cigg kvar i paketet, jag ska låta den ligga där så länge de bara går, för sen är de slut.

Jag ska sluta röka!
Jag måste sluta röka!

Vart försvann du?

De fyra väggar som stod så stadigt runt mig börjar sakta krympa och jag får panik på insidan. Men det är ingen som vet bortsett från mig. Som en clown bygger upp en show så målar jag ett leende på läpparna och visar mig glad utåt. Men på insidan så gråter jag av smärta.

När regnet blåser i mitt ansikte och de känns som att jag har hela världen på mina axlar, då hade jag velat ha dig nära. Då hade jag velat känna din kärlek. När kvällsskuggorna sakta kryper frammåt och stjärnorna visar sig, då hade jag velat ha dig nära. Då hade jag velat att du torkade mina tårar.

Men du finns inte längre.

De är du mot mig

Jag kom precis hem från Robin, vi har ätit middag och suttit på hans rum och snackat skit i ett par timmar. Det är skönt att få ventilera sig ibland, de är behövligt.

Just nu sitter jag i en situation då jag varken vet in eller ut. Hur hamnade jag här? Hur blev de såhär? Jag är inte känslomässigt involverad på något sätt, men de har gått så pass långt att jag vill nå slutet i detta spel.

Ett spel utan regler, ett spel som du har startat av en anledning som jag inte kan förstå. Men jag har godtagit leken, jag spelar med dig nu. De är du mot mig!

Jag vet precis hur jag ska spela, gör du de?
Må bästa man vinna !

Spelar du så spelar jag

Tusen tankar i huvudet,
utan någon som helst klarhet.
Men jag godtar leken, im in!

Låt spelet börja!

Massvis med jobb i helgen

Godmorgon! Jag har haft svårt att ta mig upp ur sängen idag, klockan har ringt hundra miljoner gånger men jag har inte lyckats hålla ögonen öppna. De är hemskt när de är så.

Igår jobbade jag från 10.00 - 23.45 vilket tröttade ut mig en del, idag jobbar jag 10.45 till 23.00. Jag slutar kvart över 5 på skolan och måste då fort som fan till Skytteholm för att jobba till stängning där. Imorgon börjar jag 7.30, på söndag också. Jobbar hela helgen, hela dagar. Så de blir till att ta de lugnt på kvällstid, bara sova sova sova. Men jag trivs med att ha de såhär :) Jag vill hålla igång, jag vill jobba. Jag trivs så bra på skytteholm så de gör inget. Trist att behöva gå upp så tidigt bara. Men de är smällar man får ta.

Nu måste jag ta bilen till Rotebro (skolan). C ya!

har livescore fönstret öppet

Böh! Sitter på jobbet, de är riktigt skönt att vara tillbaka. Jag trivs verkligen här. Fast de skulle inte göra så mycket om de var lite ungdomar här också. Just nu är de endast jag och min kollega. De lär inte dyka upp någon annan heller, tyvärr. Vi hade ett par stycken här tidigare under kvällen, men dom skulle ner till stranden eller till stan för att lana.














Just nu sitter jag vid datorn och har livescore fönstret öppet för dagens champions leauge matcher, 3-1 i Man U - Bayern Munchen och 1-0 i Bordeaux - Lyon. De går inge bra för mina lag tyvärr. Alla jag håller på ligger under och torskar. Men hoppet är inte dött för Bayern, ett mål till och dom går vidare på fler gjorda mål på borta plan. På en hel halvlek måste dom väl klara de?

Helgen som varit

Låååång helg och sjukt skönt med ledigt. I torsdags var vi ute, på grodan. I fredags var vi hemma hos Sandra med två skåningar, drack lite och tog de lugnt. I lördags vart de utgång igen, ego för sista gången på en månad. Lilla jag är nämligen portat där i från haha. Inte för att jag gjort något dumt, utan för att mitt ex jobbar där och vill inte att jag ska komma förbi på hans arbetsplats och få honom i obalans.

I söndags var jag, Sandra och Robin hemma hos mig, vi lagade mat och hade jätte trevligt. Robin lagade potatisgratäng med fläskfilé, hur gott som helst. Sen åkte vi och hyrde film och var här till sent på natten.

I måndags var vi också hos mig, samma folk plus Fredrik. Vi spelade Galenpanna, tv-spel och tittade på film. Mycket trevligt måste jag säga :) Det vart två riktigt lyckade kvällar, skönt att ta de lugnt men ändå umgås med folk och göra saker.

Igår var de match, Barcelona - Arsenal. Eftersom de spelade 2-2 i första mötet så skulle de här bli otroligt spännande. Och vad ska man säga, Messi är helt sjuk. Jag finner inga ord. Han är helt klart världens bästa fotbollsspelare, utan tvekan. Jag höll på Arsenal, jag vägrade ge upp hoppet om att dom hade en chans trots att alla sa att de var kört med Fabregas borta. När Messi gjorde 3-1, då fanns de inte mycket hopp kvar inom mig, men efter Bendtners nick i stolpen så vart jag taggad igen. Sen gjorde Messi 4-1 och de var kört. Då tackade jag för mig och åkte till Älvsjö.

Ja, jag åkte till Älvsjö, umgicks med tokiga människor fram till klockan 3.30 på natten. Vaknade sent idag, halv 1 var klockan när min syster ringde och väckte mig. Nu sitter jag hemma med datorn i knät, börjar jobba 18.15. De ska faktiskt bli skönt att komma tillbaka till jobbet :)

Stress

Jag som hade hoppats på att slippa stressa idag, för en gång skull. Men nu vart te fan i mig tight i alla fall.

Har varit i Solna centrum, köpte en tröja till kvällen på Gina Tricot och så gick jag på systemet. Nu måste jag springa in i duschen för att hinna ner till Ekens Krog vid halv 5.


Såhär hittade jag mina katter i morse
dom älskar varandra :)

behåll den här känslan

Godmorgon! De känns helt underbart att vakna och se att solen skiner och veta att jag inte behöver stressa iväg någonstans. Jag kan ligga kvar i sängen många timmar till om jag skulle vilja. När jag tänkte efter så kom jag på att de bara är lördag idag också, de känns som söndag. Och jag är ledig idag, imorgon, måndag OCH tisdag :D Underbart.

Just nu känns allt så bra. Just i detta nu så trivs jag som bäst. Man kanske skulle ta och behålla den här känslan?

I torsdags var vi några tjejer som gick ut. Jag, Karla, Nadia, Sandra, Issa och Sara började lite lätt hemma hos Sandra innan vi tog taxi till Grodan där vi blev kvar hela kvällen. För min del blev de inte så jätte sent, men de var nog med alkohol ändå. När jag vaknade på fredagsmorgonen var de bara att resa sig upp, sätta sig ute i solen och dricka ett par bira till frukost innan jag åkte hem haha.
Igår kväll vart en hyfsat lugn kväll, vi gick på turpin med Sandras skånevänner, sen åkte vi förbi Max och åt innan vi gick hem till Sandra. Jag var hemma tidigt, runt ett tror jag. Det var skönt :)

Idag ska jag förbi systemet innan kl 15 hade jag tänkt. Sen runt halv 5 ska jag ner till Ekens krog där mamma, pappa och syster ska äta middag. En timme senare ska jag möta Carro och Sandra på Ica Maxi för att inhandla våran middag. Vi tänkte avsluta med en utgång :) De kan bli riktigt kul.

Tidigt.

Godmorgon! De var för länge sen jag var uppe såhär tidigt. Jag satte på Wynter Gordon - Dirty Talk (Laidback Luke Remix) för att bli lite pigg. Gud de funkar verkligen haha. Helt otroligt. Ikväll ska vi dansa åt den låten !!

Nu måste jag borsta tänderna och göra mig klar, annars åker bussen ifrån mig.