De fyra väggar som stod så stadigt runt mig börjar sakta krympa och jag får panik på insidan. Men det är ingen som vet bortsett från mig. Som en clown bygger upp en show så målar jag ett leende på läpparna och visar mig glad utåt. Men på insidan så gråter jag av smärta.
När regnet blåser i mitt ansikte och de känns som att jag har hela världen på mina axlar, då hade jag velat ha dig nära. Då hade jag velat känna din kärlek. När kvällsskuggorna sakta kryper frammåt och stjärnorna visar sig, då hade jag velat ha dig nära. Då hade jag velat att du torkade mina tårar.
Men du finns inte längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar