Jag är glad att han skriver ner sina tankar och beskriver sina känslor. Jag tycker om att läsa de han skriver, men de gör ont. Jag kan inte ljuga och säga annat än att, de gör ont. De är ingen smärta på de sättet att jag saknar honom, utan jag står fortfarande fast vid mitt beslut. De var rätt av mig. Jag mår bra. Men de gör ont att se hur han mår, att veta att de var jag som fick honom att falla.
Minns när jag läste hennes blogg innan vi gjorde slut och hon hade ett inlägg rubricerat 'Jag saknar honom', scrollar ner och inser att det inte handlar om mig. Det tog hårt... Väldigt hårt..
De här skrev han igår kväll och de är ett exempel på varför jag tycker om att läsa hans blogg. Hans tankar och känslor kommer ut på ett annat sätt. Vi fick mycket sagt den där söndagen, vi pratade om de mesta. Men vissa saker dyker upp mycket senare. Jag hade ingen aning om att han reagerade över de inlägget. De inlägget minns jag när jag skrev, de handlar om en vän. En vän som jag saknar otroligt mycket, en vän som jag har otroligt starka känslor för, en vän som jag vill ska komma tillbaka<3
Hur som helst, den enda egentliga kontakt vi har till varandra, jag och mitt ex, de är via hans blogg. Jag läser de han skriver och han vet om de. Jag kan faktiskt inte säga att jag vill ha de på något annat sätt heller. När vi träffades här om dagen, när jag hämtade mina saker, då fanns det inget att prata om. Jag tycker att de är bra som de är nu, att bygga en vänskap med någon man varit tillsammans med, de brukar vara ganska omöjligt. Jag vet inte om jag vill de.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar