Jag är otroligt splittrad för tillfället. Ena dagen känns allt bra, andra dagen tvärt om. Ena dagen tror jag att jag lyckas utan hjälp, andra dagen förstår jag att de är helt omöjligt.
De är sex år sen nu, helt sjukt vad tiden har gått fort, fast ändå så långsamt. De här sex åren har bestått av både medvind och motvind. Alla går vi igenom saker som vi inte vill, samtidigt som vi även går igenom saker som är värda att minnas. Något som är otroligt viktigt är att man bearbetar alla de tråkiga saker som händer, så man sen kan lägga de bakom sig och gå vidare, göra plats för nytt. Jag har alltid sagt "man måste bearbeta för att komma över" och jag vet att jag har rätt. De är så lätt att säga de till sina nära och kära, men så svårt att göra de själv. De är där problemet ligger hos mig.
Jag har samlat på mig saker, saker som varit för jobbiga för att bearbeta. Istället har jag tagit den lätta (tillfälliga) utvägen och låst in allt, lagt de åt sidan. Jag har tänkt att jag ska ta itu med de en annan gång, lite senare. I sex år har de pågått, och nu har min kropp sagt ifrån. Jag klarar inte fler känslor, oavsett om dom är positiva eller negativa. Jag känner ingen glädje för sånt jag borde bli glad av, jag känner ingen sorg för sånt jag borde vara ledsen över. De är bara, fullt. För fullt för att pressa ner några nya känslor.
Men samtidigt är jag tacksam. Tacksam över att jag har blivit den jag är idag. Jag är glad över att jag står där jag står. Om de tråkiga som hänt mig, aldrig hade hänt, vem hade jag då varit idag? De kommer alltid något positivt med de negativa, de har jag fått lära mig. De jag måste göra nu, de är att ta tag i alla de känslor som ligger och spökar inom mig, jag måste bearbeta och komma över, jag måste göra plats för andra känslor, som förhoppningsvis kommer vara mycket roligare.
Steg 1 - lyft luren och ring!
Jag ska, jag ska bara samla mod nog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar