Lördag, söndag, måndag, tisdag, onsdag, torsdag, FREDAG.
De kryper i magen på mig när jag tänker på fredag, jag vill inte ha fredag, eller? Tveksamhet, förvirring, lättnad och rädsla är de jag känner. Jag ska börja gräva i något som varit inlåst i 6 år. Hur förbereder man sig för något sånt?
Jag vet inte om jag kommer klara av att öppna dörren helt. Jag är rädd för hur folk ska se på mig. Kommer smärtan gå att dölja? Jag vill inte att någon ska se min rädsla och svaghet.
Som en ordentligt trafikerad motorväg - jag står på ena sidan och måste över till den andra. Jag måste ut på vägen, minsta felsteg så blir jag överkörd. Långsamt och försiktigt får jag ta ett steg i taget, men jag vet, att på andra sidan vägen kommer allt se annorlunda ut. Allt kommer vara så mycket bättre och jag kommer stå där och tänka "de var värt rädslan, smärtan och osäkerheten". Men jag är inte där än, jag har inte ens börjat. Jag är livrädd för att sätta ner första foten på vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar