Gammal blogg

Jag hittade min gamla blogg på blogg.se och bestämde mig för att börja skriva där istället :)

linneamirandas.blogg.se

3 hela år sen mardrömmen

Helgen spenderade jag i Skåne. Fredag - måndag. De var helt underbart, jag hatar att åka där i från. Jag vill stanna där , föralltid. Resan visade sig bli mycket lyckad och jag hoppas att vår tur fortsätter, annars kommer jag gå under. Nog om det, mer om idag.

Idag är en jobbig dag. Idag är det den 28 september, som alltid kommer vara en jobbig dag. För exakt 3 år sen fick vi ett besked om att pappa blivit misshandlad, ett samtal som ingen av oss någonsin kommer glömma. Jag minns vart jag var, vem jag var med, vart jag var på väg, hur jag mådde (innan samtalet), jag minns min reaktion, jag minns känslan. Jag minns allt som om de hände igår.
Detta är en text som min mamma skrev, läs den och sätt er in i vår situation. Läs, förstå och tänk att vi faktiskt fortfarande sitter fast mitt i den här jävla skiten. Vår familj gick sönder, den sprack mitt itu. Jag och min syster förlorade vår pappa, i alla fall den pappa vi hade innan misshandeln. Något vi kan glädjas åt är att vi fick en ny pappa, i samma kropp. Förstår ni? Han förändrades så mycket som människa att vi än idag undrar om vår pappa, som vi växte upp med, någonsin hade tänkt att komma tillbaka. Vart är han? För han finns inte längre.

Läs här, och försök förstå

Det är nu i natt exakt tre år sedan som livet förändrades dramatiskt för min familj. Min före detta man, mig själv, och våra döttrar. Åren går fort och det är tur att det finns änglavakt. Och att vi alla har hälsan i behåll. Vi har haft en enorm tur att det gått så bra som det gjort. Och att vi fått sånt enormt stöd av våra fantastiska vänner och anhöriga. Utan er hade vi aldrig orkat…Tack!!!

Föreställ dig att du får ett telefonsamtal 07.30 på morgonen och får veta att din livskamrat misshandlats så svårt att de inte vet om han ska överleva eller inte. Föreställ dig känslan som strömmar genom kroppen, tankarna.
Vad är det som hänt, vem vill honom/oss så illa…?
Varför…?
Föreställ dig att du måste ringa dina barn och berätta vad som hänt. Deras reaktion, och alla frågor som du inte kan svara på.
För du förstår ingenting! Du befinner dig plötsligt i något slags overklig verklighet.
Föreställ dig hur det känns att komma in på sjukhuset och bli anvisad ett privat väntrum. All vårdpersonal som ler vänligt och medkännande med dig. Men de kan inte svara på några frågor.
Du uppmanas att vänta tills doktorn kommer.
Det känns som tiden står stilla ena stunden. I nästa stund känns det som den rusar förbi. Allt snurrar.
Poliserna som kommer och ställer tusen frågor som du inte kan svara på.
Å barnen. Denna enorma oro som du inte förmår att lindra. Att inte kunna förklara och trösta.´
För ingen vet.
Ingen kan lova att allt ska gå bra.
Att behöva säga till sina barn ”nu måste vi hålla ihop och hjälpas åt, för vi har bara varandra just nu”.
Föreställ er känslan då du anvisas in i den sal där han ligger medvetslös, oigenkännlig. Så till den grad att det inte går att identifiera honom med hjälp av legitimation och fotografi.
”Vi behöver din hjälp att identifiera honom”.
Igenkänd tack vare tatueringen på armen.
Alla slangar, apparater, ljud, oljud.
Föreställ er att dag ut och dag in, i flera veckor, få höra samma besked av läkarna...
”Var beredd på det värsta”.
Samma sak varje dag, dag ut och dag in.
Det sätter dig som ett eko.
Var beredd på det värsta…
Var beredd på det värsta...
Var beredd på det värsta...

Ännu är förövarna inte gripna, och vi har fortfarande inte fått svar på varför…

Nytt!

Nej, nu är jag trött på det här. Jag börjar jobba först halv fyra idag och jag fullkomligt vägrar att ligga hemma fram tills dess. Jag tänker gå ner till Solna Centrum för att se om jag hittar något kul i affärerna där (som man redan kollat i miljoner gånger).

Jag är på jakt efter lite mysiga och skönt hösttröjor, och så vill jag ha en jeansskjorta samt skor. Sen skulle jag behöva förnya "festgarderoben" lite också. När jag ska ut nu för tiden så hittar jag aldrig något. Jag vill slänga bort alla klänningar och köpa massa coola leggings och hitta schysta tunikor eller partylinnen :)

Vi får se vad jag hittar.

Tiesto Tiesto Tiesto

Herre mig Gud, tack för igår! De var magiskt. De var länge sen jag hade så kul. Tack Fredrik, och grattis i efterskott igen.

Annexet var som ett enda stort dansgolv med människor överallt. De var så mycket folk, men de var ändå precis lagom. Helt underbart, allt var perfekt. De enda jag har att klaga på är att toalettkön på damernas alltid är extreeeeemt lång. Och tid tar det också. Vad fan ska man med kissblåsa till? Funderar på att operera bort min.

Vid 2.00 gick det direktbussar från Annexet till Amba, men jag och min klaustrofobi ville olika saker, så Fredrik och jag tog taxi till Soli. Sen blev det mat på MAX och sen hem. De var en magisk kväll, helt otroligt. Bilderna säger mycket, men stämningen och hela känslan att stå där, i samma rum som världens bästa DJ, de finns inga ord för jag. Jag får gåshud !

Vi behöver prata

Dagen idag har varit en regning dag. Tur att jag har köpt en ascool regnjacka och har fått ett par jätte tuffa gummistövlar av mamma, för de fick jag användning för idag.

Efter jobbet åkte jag hem till mormor och åt middag, hon hade lagat kyckling i rödcurry, mums! Sen tog jag bilen hem för att plocka undan lite eftersom jag trodde att jag skulle haft en lägenhetsvisning idag, men vi flyttade den till början på nästa vecka.

Strax ska jag hämta Sandra, vi tänkte ta en sväng förbi Ego och kolla lite stand up. Vi hoppas på att Karla kommer med oss också eftersom vi skulle behöva prata lite med henne. Just nu svarar hon inte på mina sms?!?! Karlis???

Ny vecka, bra vecka

Lugn helg - in my ass ! Haha, i lördags bowlade jag med Sarah och Sandra som planerat, Carro följde inte med dock. Sen vad meningen att jag skulle ta bilen till Karlas jobb och vara nykter hela kvällen. Jo tjena, jag och Sandra ställde bilen i Solna och tog bussen till stan, då var de kört. Flera tequila, öl och drinkar senare var jag på topp. Jag stängde Ego tillsammans med Monir, hans kompis och Sandra, sen gick vi och åt på McDonalds innan vi tog taxi hem.

Igår blev det i alla fall en lugn söndag. Jag jobbade på simskolan mellan 15.30 - 18.00, sen mötte jag Sandra, vi hyrde film och köpte morötter, gurka och dipp sen satt vi hemma hos mig.

Idag är det måndag, jag håller på att göra mig i ordning för jobb. Idag tänker jag gå på helspänn, jag kommer kolla telefonen extra många gånger och på tåget på väg hem lär jag kolla mailen genom telefonen. Jag håller alla tummar jag har på minsta lilla svar.

Lugn helg

Igår blev de en lugn kväll, väldigt skönt måste jag säga. Jag och Sandra var på bio och såg Toy Story 3 i 3D, mycket bra film haha. Sen gick förbi Ego och tog en öl, men blev inte långvariga då vi upptäckte att de var bedroom.

I morse varknade jag tidigt, precis som alla andra dagar jag har varit ledig. Varför kan jag inte sova ut? De är iof skönt att komma upp i tid och starta dagen, så jag ska inte klaga. Jag tänkte åka till IKEA med Sandra och Karro idag, så jag ska strax hoppa in i duschen och göra mig i ordning. I kväll kanske de blir bowling på Heron med Sarah, Carro och Sandra.

Det går bra nu

Jag fick ett paket idag, inuti hittade jag min saknade hårfön och min fina kamera. Jag glömde de nere i Skåne när jag och Sandra var där för två veckor sen. Så fina Simon var så snäll och skickade de i ett paket på posten. Tackar så mycket!

Just nu ligger jag helt utslagen i soffan. Energin är slut och de ska bli otroligt skönt att ta de lugnt ikväll. Jag och Sandra har bokat biobiljetter till Toy Story 3D, de kommer bli grymt. Jag hoppas att min hosta kan ta en paus under filmen så jag slipper vara den där jobbiga som sitter och småhostar hela tiden, de är de värsta jag vet.

Fick ett samtal idag, ett positivt samtal som gjorde de hela ännu mer verkligt. Och om ett par veckor så blir de riktigt seriöst. Hade jag inte velat de här så hade jag redan börjat tveka, men jag känner tvärt om, jag blir mer och mer sugen. De är det här jag vill, så enkelt är det. Det går bra nu

När ska huvudvärken försvinna egentligen? När ska locket för halsen försvinna så jag kan andas normalt och när ska jag sluta hosta? Jag är trött på de här nu. Visst kanske de inte blir bättre av att jag springer ut och uträttar massa ärenden när jag mår såhär. Men när ska jag annars göra det? Jag hinner ju inte när jag jobbar.

På söndag ska jag jobba, det spelar ingen roll hur jag mår. Jag ska till simskolan och sätta på mig den där jäkla våtdräckten och hoppa ner i plurret med ungarna, that's it!! Idag ska jag ner till centrum och lämna tillbaka en klänning som jag nyligen har köpt, sen ska jag ta med mig Sandra hem hit för att ordna massa saker.

Jag känner mig extremt duktig faktiskt, jag vaknade åtta i morse och har suttit vid datorn och jobbat och jobbat. Allt ser så ljust ut just nu, det är så skönt. Helt underbart!

Babe

Att inte jobba tar knäcken på mig. Jag drar till stan och träffar bästaste Lotta, de var en evighet sen. Inte okej! Vi lär fastna tills in på småtimmarna, vi har massvis att prata om.

Klösträd

Som sagt så blir jag rastlös när jag är sjuk och inte kan göra något. jag blir rastlös när jag ligger stilla för länge. Igår bytte jag sängkläder sen var jag tvungen att åka och köpa kattsand. Om jag kom hem med kattsand? Oh ja, jag kom hem med 20 kg katt sand och ett gigantiskt nytt klösträd till mina bebisar. Dom fullkomligt älskar det. Dom gör allt där nu. Leker, sover, brottas med mer. Så jag är helnöjd. Hittade de på Bromma Zoo och de kostade ett par hundra över tusenlappen, men de var de värt.

Nu är det i alla fall kliniskt rent här hemma, köpte hem en ny blomma också som jag ställde i vardagsrumsfönstret, mycket vackert! Men fy vad trött jag var på kvällen sen. De känns att man är sjuk, energin tar slut så otroligt snabbt.

Idag har jag också fått en del uträttat. Jag vet inte hur bra de är eftersom jag fortfarande är sjuk. Jag borde ligga i sängen och vila men jag kan inte. De är inge kul! Pratade med min chef förut också, hon vill inte att jag kommer imorgon heller :( Fan också, jag som faktiskt hade tänkt åka till jobbet då.

För första gången på länge så har jag svårt att sluta le. Jag är så glad!

Sandra kom förbi igår efter jobbet, vi käkade middag och snackade skit. Både hon och jag satt med ett leende i soffan och visste inte riktigt vad vi skulle ta oss till, jag har inte slutat le ännu och jag tror inte hon har gjort de heller. När jag senare på kvällen läste mina mail så blev mitt leende ännu större. Kan de bli bättre? Jag hoppas innerligt att det fortsätter såhär.

Jag blir hemma från jobbet idag också, men trots de så måste jag jobba. Jag måste förbereda för lektionerna i morgon.

Rastlös

Blää, jag ligger hemma i sängen. Sjuk! Jag tycker inte om att vara sjuk. Blev hemskickad från simskolan i söndags, jobbade på skolan måndag och tisdag, blev sämre och nu ligger jag här. Varför kan jag aldrig lära mig att ligga still och vila? Jo, för att jag hatar det. Jag hatar att sitta stilla.

Igår efter jobbet åkte jag direkt hem till mormor, där väntade Emelie och Åsa som kommit upp från Skåne. Vi åt en god middag tillsammans innan jag var tvungen att bege mig hemåt. Sandra kom över och lagade mat till sig själv medan jag städa lite smått. Idag ska jag göra resten, måste bara ta en ipren så huvudvärken försvinner. Ska åka en sväng förbi Ica också och handla lite mat och kattsand.

I kväll kommer en tjej och ska titta på min lägenhet, jag är sjukt nervös. Mer än så tänker jag inte säga.

Nej, nu är jag trött på att ligga här. Ska byta sängkläder och sen åka iväg. Ciao!

Håll era tummar för mig.

Jag kan inte med ord förklara hur stark min vilja är när de kommer till de här. Jag önskar och hoppas av hela mitt hjärta att de kommer gå vägen. De är inte ofta jag har en så här stark känsla av att vilja något, därför hoppas jag extra mycket. Hoppet är de sista som dör - brukar man säga. Och så är det. Jag har höga förväntningar, höga förhoppningar, jag vill så mycket att de gör ont. Men jag försöker förbereda mig för de värsta, de är svårt. Jag vet att hur inställd jag än är på att de kan gå käpprätt åt pipan så kommer jag bli otroligt besviken om de inte blir som jag önskar.

Jag är villig att offra mycket för de här och jag tycker själv att jag är värd det. Håll alla tummar ni kan för min skull i morgon, snälla?

Jag skulle vilja

Jag skulle vilja berätta för hela världen, men de funkar inte så. De enda som vet är mamma, pappa, mormor och syster + en person till. Jag tror inte ens att dom tar mig på allvar, men faktum är att jag aldrig har varit med allvarlig. Jag har äntligen kommit på något jag vill göra som jag faktiskt kan styra över. De är det här jag vill, och de kommer bli av. Siste helgen i september kommer göra de hela till verklighet, för just nu kan jag knappt tro det själv. Men åh, vad jag längtar!

Idag när jag kommer hem från jobbet så ska jag sätta igång och städa lite, måste diska några glas och vika in lite kläder. Om jag orkar så ska jag även dammsuga, annars tar jag det i morgon. På torsdag ska jag klippa mig och de ska bli så otroligt skönt. I need it!

Sjukling

Som jag trodde så blev jag hemskickad från jobbet. Eller, jag hann inte ens komma fram. Min chef ringde när jag var på väg och ville bara gå igenom lite snabba saker. Men när hon hörde hur jag lät så förbjöd hon mig att komma. Så jag gick till Solna centrum och köpte nässpray på apoteket och sen hem igen.

Jag tycker inte om att knapra massa tabletter, så jag har hållit mig från de hela dagen. Men de börjar bli riktigt jobbigt så jag funderar på att ta en ipren nu, så kan jag ta en innan jag ska sova sen också. Imorgon börjar jag först 10.45, jätte skönt.

Jaha, de har gått nästan två veckor sen sist jag skrev. Förra onsdagen åkte jag in på akuten. Fick en allergisk reaktion och hade 78/42 i blodtryck vilket tydligen är jätte dåligt. Jag svävade mellan liv och död, jag har aldrig mått så dåligt. Meeen, jag överlevde. Var dock hemma från jobbet både torsdag och fredag. Jag och Sandra bokade varsin biljett ner till Skåne och åkte dit för att hälsa på lite goda vänner.

De var en behövlig resa, som ledde till många nya tankar och idéer. Många nya känslor dök upp och vi kan inte riktigt släppa de här. Vi har stora planer på gång och jag har nog aldrig längtat så mycket efter någonting. Jag vill ha 2011 NU !! Jag har aldrig upplevt en här känslan och jag hade aldrig trott att jag skulle känna så här heller. Men jag är säker på vad jag vill, de finns ingen som kan tala mig ur de här. Jag vill och jag ska.

Veckan som varit har inneburit mycket jobb, men jag älskar det. Helgen har varit hyfsat lugn. I fredags var jag på Soli, tog taxi hem före alla andra, mådde inge bra. Igår vaknade jag och var ännu sjukare, gick hem till Sandra på kvällen. Vi hyrde film och tog de lugnt. De var jätte skönt. Och idag har jag som sagt bara legat hemma. Jag hoppas verkligen att jag är bättre imorgon, annars får dom skicka hem mig från jobbet.

Tycker synd om mig själv

De var länge sen jag skrev. De är massor som har hänt. Jag ska iväg och jobba nu, simskolan börjar igen efter sommaruppehållet, som jag har längtat. Men jag är dödssjuk, så vi får se om jag blir hemskickad. Troligtvis!
När jag kommer hem efter jobbet så ska jag skriva ett långt långt inlägg, de behövs känner jag.

Jobbet får mig på andra tankar

Nu är jag på väg till jobbet, igen. Precis som alla andra dagar. Men jag klagar inte, tvärt om.

Jobb i helgen också

Jag ligger i soffan, helt utmattad. Det är så sjukt mycket att göra på jobbet. Men de trivs jag med, de är riktigt roligt att sitta och planera schemat och hur vi ska lägga upp lektionerna med mer. Idag hade vi en föreläsning om AD/HD och DAMP, den var riktigt givande och jag har lärt mig en massa nya saker. Jag har upptäckt att man som lärare har mer att göra än vad jag har förstått. Först nu uppskattar jag de lärare som jag har haft genom åren på ett helt annat sätt. De krävs väldigt mycket tid hemifrån (så kallad förtroendetid). Jag har fått hem ett häfte på 22 stycken A4 sidor som jag måste läsa igenom till på tisdag, men eftersom jag tycker att de är så intressant så ser jag fram emot det.

I morse tänkte jag "oh, fredag, nu har jag helgen på mig att på sova ut så länge jag vill och kan" men den tanken försvann snabbt. Min chef från skytteholm ringde och frågade om jag kunde jobba lördag och söndag. Varför inte? Jag är ju inte direkt upptagen. Men ikväll blir det faktiskt en lätt utgång med de vanliga. Och imorgon kväll ska jag äta middag med Sarah, Carro och Sandra. De ska bli trevligt.

Jag kan inte sluta le

Det har varit en underbar helg och nu är jag tillbaka på jobbet igen. Jag kan inte sluta tycka att de är underbart att ställa klockan på morgnarna, att få göra mig i ordning, lyssna på musik och tänka på alla andra som går upp tidigt för att åka till jobbet. Jag undrar om dom tycker lika bra om sitt jobb som jag gör. Troligtvis inte. Jag älskar mitt jobb, jag trivs så otroligt bra. Jag kan stanna där för alltid. Alla barn, mina kollegor, miljön, allt är helt obeskrivligt underbart.

Helgen var som sagt också bra. Jag, Sandra och Simon åkte ut till Sandras landställe efter att jag slutat jobbet i fredags. Vi spelade spel, badade, grillade, tittade på film och tog de så lugnt som de bara går. Det var skönt med en helg iväg från storstan. Eftersom både jag och Sandra tyckte de så åkte vi raka vägen hem och bokade biljetter till Skåne. Så nästa helg åker vi!

Jobbet är min sköld.

Vet ni? De är tredje morgonen i rad som jag vaknar med ett leende på läpparna. Jag älskar mitt jobb! När jag sitter i bilen och närmar mig skolan så kommer jag på mig själv med att le. Det är underbart!

Jag kom precis ut ur duschen. Måste fortsätta göra mig i ordning innan jag ska köra iväg. Jag vet att jag lovade bilder på Miriam och Tore från FcZ, de kommer haha. Men just nu jobbar jag 15 timmar om dagen och orkar verkligen inte sätta mig med datorn de första jag gör när jag kommer hem.

Nu när jag har börjat jobba igen efter semestern så minns jag varför jag valde att jobba så mycket och ofta förut. Jag glömmer allt de andra, allt de dåliga, allt de som gör ont. När jag jobbar varje dag så får jag färre timmar över till att tänka på de som skrämmer mig. Men jag vet att jobbet endast är som en sköld framför mig, jag gömmer mig bakom. När skölden rasar så står jag där, utan vapen och har ingen chans att försvara mig.

Work :D

Klockan ringde sex, de är alltså en timme sen. Jag minns inte när jag gick upp klockan sex senast. Men vet ni? Jag tycker de är skönt. Trots att jag är otroligt trött och egentligen skulle vilja ligga kvar och sova några timmar till så tycker jag samtidigt att de är så otroligt skönt. Jag har haft lång semester nu och vänt upp och ner på dygnet. De är dags att få lite struktur på vardagen igen, så de ska bli skönt att komma tillbaka till jobbet. I love it !

Kommer dock jobba dubbelt i fjorton dagar framåt nu. Dagtid på skolan, och kvällstid på Skytteholm. Men jag gillart. Jag håller hellre igång ordentligt än att inte göra något alls.

Man kan festa ensam

Gårdagen var klockren. Pastan på Vapiano var jätte god. Men sen gick de segt, vi visste inte vart vi skulle och alla hade olika önskemål och viljor. Tillslut hamnade vi på Dovas HAHA, av alla ställen. Men men, två snabba öl där innan vi gick bort till Collage. Där började festen. Vi träffade Tore från FcZ, han var där ensam och tyckte tydligen att vi var roliga att hänga med. För vi blev fan inte av med honom. Tror han gillade att dansa med Miriam!! (bildbevis kommer senare)

När klockan var tio i två så var vi fyra stycken som ville gå till Nype och hälsa på. Så jag började vandra, med Nicolas. Tina och Miriam försvann, alla andra också. Men enligt dom var de jag som försvann ?! Faaaast, jag förstår dom faktiskt lite. För Nicolas blev nekad i dörren och jag valde att gå in ensam. Hm, varför gör man de? Varför väljer man att gå in någonstans ensam? Jaja, jag tänkte bara hälsa på min vän som jobbar där, så jag sa åt Nicolas att vänta. De skulle jag INTE ha gjort. För han väntade och väntade och väntade medan jag träffade en jäkla massa vänner och beställde öl och allt sånt. FÖRLÅT!!!!

Kvällen slutade i Huvudsta hos någon brud som hade en hund som hette Diva. Vi satt ute och drack och hade trevligt. Runt halv fem fick jag sällskap hela vägen hem av världens bästa, tack! När han vek av och började gå mot sig så pustade jag ut och kände hur trött jag var. Somnade bums i sängen, underbart!!!

Jag vill dra, jag SKA dra !

Jag har varit vaken i ca två timmar. Jag vet inte varför men jag har vaknat jätte tidigt de senaste morgnarna, trots att jag inte har somnat för än runt två-tre. Jag har fått starka sömntabletter utav min läkare, men dom hjälper inte! Jaja, nog om det. Ikväll är de fest, och de ser jag fram emot.

Enda sen jag vaknade i morse så jag har haft en otroligt stark känsla av att jag vill flytta utomlands. Jag har suttit och tittat på lite alternativ och tagit reda på hur man skulle gå till väga. Har även mailat en vän som bor i Egypten idag, för att se hur hon gjorde. Jag är helt och hållet inställd på de här nu, jag vill verkligen dra. Många kanske tror att jag rymmer från den jobbiga vardag som jag inte alls trivs i just nu. Och de ligger en sanning i de, jag är trött på att må såhär och jag är trött på att de aldrig händer någonting som gör de bättre. Jag vill dra ifrån allt som är svårt, jag vill börja om på nytt, i ett helt nytt land med helt nya människor. Frågan är vart jag ska flytta i så fall? De tåls att tänka på. Men jag ska gå in för de här, till hundra procent.

Sen finns de självklart små problem som gör de svårare att bara dra. Min lägenhet kan jag hyra ut, så de är ingen fara. Men jag tänker på mina bebisar, mina katter. Hur ska jag klara mig utan dom? Och vem ska ta hand om dom när jag inte är hemma?

Vapiano

Blää, jag har legat hemma heeela dagen! De börjar bli långtråkigt. Men snart ska jag faktiskt hem till mamma och laga pasta carbonara, mums vad gott de ska bli. Tänkte även duscha där och ta de lite lugnt innan jag ska möta Nadia för att ta en drink på EGO, om hon inte lyckas styra hemmafest haha.

Imorgon blir de Vapiano med Mitra, Mimar, Tina, Angeline och Carolina, sen kommer Miriam lite senare. Får se om vi blir några andra, men de kommer bli hur trevligt som helst. Ska bli kul att träffa brudarna igen, de var länge sen vi umgicks allihop.

Semestern är över

Nu börjar semesterns slut närma sig. På måndag börjar jag jobba igen, och jag kommer inte kunna räkna med en mjukstart, snarare tvärt om. Jag kommer jobba otroliga långa dagar. Från ca 7-8 på morgonen till 21-23 på kvällarna. Men jag ser fram emot de, jag är jätte exalterad. Det ska bli så himla roligt att få vara med från början i en helt ny skola!

Just nu ligger jag i sängen och bara njuter av mina sista dagar. Idag tänker jag inte göra mycket alls, funderar på att bjuda in mig själv till mamma för att äta middag. Annars tänker jag ligga här hela dagen. Imorgon ska vi fira söta Tina som fyllde år i går. De ser ut som att de blir middag på Vapiano innan vi går ut. Jag tänkte passa på att plocka undan lite här hemma innan jag beger mig mot stan. På lördag är de EGO som gäller. Robin och Chrille spelar ju så man måste dit och visa sitt stöd, haha!

Den 25 mars 2009 tog de första spadtaget tillsammans med bland annat de blivande eleverna i Gröndalsskolan. Nu är den äntligen färdig och jag har fått chansen att arbeta där från start.

Söndag tänker jag sova, hela dagen tänker jag bara ligga i min säng och njuta. För sen drar de igång, två veckor framåt så kommer jag jobba dubbelt. Barnen kommer inte till skolan för än den 23e, så innan de måste vi packa upp och ställa i ordning eftersom skolan är helt ny. Det kommer bli så roligt!!!!

Allt är bra

Kvällen vad jätte trevlig igår. Middagen på Hard Rock var helt perfekt (fast stackars Sandra tyckte att de var för starkt) och bion var något av de bästa jag har sett. Så till alla er som inte har sett Inception: SE DEN !!!! Filmen var slut runt kvart över elva, då tog vi tunnelbanan till Kungsträdgården och gick till Berns för att ta en drink innan vi åkte hem. En helt perfekt tisdags kväll måste jag säga.

Idag har jag fått sova ut ordentligt, riktigt skönt har de varit. Jag har faktiskt sovit ganska bra också vilket är ovanligt för att vara mig. Jag tänkte strax ta tag i lägenheten, damma av, diska och dammsuga skulle behövas. Sen har jag fortfarande inte packat upp väskan sen i söndags heller, så de ska jag göra.

Ikväll ska jag till Ekens krog och äta middag med min farbror som tydligen är i Stockholm (han bor vanligtvis i Skåne), de ska bli jätte kul att träffa honom. Får se om syster kanske följer med också. Senare tänkte jag och Sandra åka till Ego och ta en drink och snacka lite skit. Tänk att man kan umgås så mycket men ändå har saker att prata om hela tiden? De tar liksom aldrig stopp.

Love it

Visst är vi vackra? Helt bedårande ju!

Ikväll tänkte jag och Sandra gå och käka middag på Hard Rock, sen bli de bio. Tydligen så måste man ju gå och se Inception, så de är precis vad vi ska göra. Sen tänkte vi avsluta med en öl på Berns faktiskt. Tror de kan bli en riktigt bra kväll.

Världens smartaste

Jag lyckades hitta världens mest praktiska sak nere i Göteborg. Du slipper hålla i något paraply och har alltså båda händerna lediga. Sen drar den även åt sig en jäkla massa uppmärksamhet. Av de jag märkte så var de bara positivt. Sen vet man ju aldrig vad folk sa när jag inte hörde. Men vet ni? De struntar jag i.

Från början till slut !

Klockan 12.00 ringde klockan på fredag förmiddag. Eftersom jag inte hade sovit bra alls under natten så valde jag att försöka sova en timme till, vilken i sin tur ledde till stress. Jag är tidsoptimist och tror alltid att allt ska gå mycket snabbare och smidigare än vad det egentligen gör. Hur som helst, jag packar och packar trots noll koll på vad jag egentligen behöver ha med mig. Telefonen ringer i hundraåttio (som alltid när man är som mest upptagen, varför är de så?) och jag blir ännu mer stressad. Vart var klackskorna? Har jag packat ner klänningar? Vart fan är min vita skjorta? Helvete, jag packade ner sminket innan jag har sminkat mig. Osv osv... De kändes som allt gick fel. Men tillslut var jag nöjd.

Eftersom jag ska vara i Jakobsberg Centrum kl 17.00 så går jag och hämtar bilen redan vid 16.00, hämtar all packning (observera att jag även har Sandras packning hemma hos mig). Jag var helt genomsvettig när jag hade burit färdigt. Jag gick runt i affärer ett tag och kollade, men upptäckte att de inte fanns något utbud alls, jag hittade alltså ingenting. Jo, jag köpte batterier till kameran, wohoo haha!

Sandra och Sarah slutade 17.30, i samma ögonblick kom Carro. Nu började resan på riktigt, trodde vi. Men en och en halv timme senare hade vi fortfarande inte lämnat Jakan. Vi var ju tvungna att äta och tanka. Men vid 19.00 så var vi äntligen på väg. Vädret var bra, musiken spelades på högsta nivå och alla sjöng och var glada, i ca 40 minuter. Då stoppades musiken och radion satte igång. De hade varit en trafikolycka på vår väg bara ett par km framför oss. Köerna var enorma och jo tack, de märkte vi. Polisen valde att stänga av hela E4an medan dom bärgade bort alla bilar. Där stod vi, mitt i allt i hopa och blev mindre och mindre taggade. Men 20.20 började vi rulla igen, underbart. Vi gjorde ett stopp, i Linköping, för att kissa och köpa hethund (hotdag). Vi var framme på hotellet 00.45.

Vi parkerade bilen och la i pengar till 08.17 morgon därpå. Sen gick vi upp på rummet och gjorde oss lite i ordning innan vi gick bort mot Avenyn (som enligt Sandra är flera meter lång). Vi hade fått tips om att gå på ett ställe som heter Peacock. De var ingen höjdare, men två shot och en öl senare så hade vi träffat en kille som väldigt gärna ville ta med oss ut på lördagen. Sen gick vi hem och sov, i 4 timmar (jag fick endast sova 3 pga en outhärdlig tandvärk). Vi gick ner till bilen, alla fyra, med plånböckerna med oss. Vi inser att de kostade mer än vad vi trodde, så vi bestämmer oss för att flytta bilen. Väl framme på nästa parkering så upptäcker jag att min plånbok är borta. HELVETE, JAG GLÖMDE DEN PÅ MOTORHUVEN. Vi gasade tillbaka till där vi stod först. Ingen plånbok där. Jag och Sandra springer bort till vägen och DÄR, ca 70 meter bort, har en kille gått av sin moppe och plockar upp något från vägen. Kan de möjligtvis vara min plånbok? Jag springer allt vad jag kan bort till bilen, Sarah och Carro förstår ingenting. Men jag gasar iväg, plockar upp Sandra på vägen som hade sett att han svängde vänster i rondellen längre fram. Jag kör allt vad jag kan, runt i rondellen, struntar i spårvagnarna och kör mot rött. Ett par km senare så kom vi ifatt vår tjuv, fick honom att stanna och YES, han hade hittat min plånbok. Han var på väg till jobbet och tänkte försöka få tag på mig när han hade kommit fram. Vi tackade honom och gav honom en hundring, sen åkte vi tillbaka till hotellet och åt frukost.

Medan vi sitter och äter och pratar om morgonens händelse så skriker Sarah helt plötsligt "titta, Amerikanska jordgubbar!" och pekar på Carros musli (Sarah tror att müsli heter musli). Vad är Amerikanska jordgubbar frågar alla sig själva, tills Sarah kommer på att de var Amerikanska blåbär haha. När vi var mätta och belåtna gick vi upp till rummet, sov en timme till och gjorde oss sedan i ordning för Liseberg. 4 åk och ingen Glenn senare så spö regnade det och vi bestämde oss för att gå och äta middag. Vi hittade Hard Rock café och en pågående svensexa. Vi hade kul med grabbarna ett tag, tog några bilder och önskade brudgummen lycka till, sen gick vi och satte oss vid vårt bord. Maten var underbart god och ölen smakade väldigt bra. Jag tror att vi alla fyra lyckades bli lite berusade, och även upp raggade av ett par Holländare. Vi var tillbaka på hotellet runt 22.30, gjorde oss i ordning och förade en hel del. Sen satte vi oss i taxi och åkte till Sommar, nere vid hamnen. Där träffade vi Nima (som vi träffat kvällen innan) innan vi ens hade kommit in. Han sa att vi skulle följa med till något annat ställe, som tydligen skulle vara bättre, och de gjorde vi. Vi fick till och med gå före i kön. Vi dansade och hade jätte kul tillsammans, efter ett tag bestämde vi oss för att flytta på oss, längre in mot baren. Två minuter senare kommer en kille fram till mig och viskar i mitt öra "var de inte du som tappade din plånbok idag?". HUR STOR ÄR CHANSEN ATT JAG SKA TRÄFFA KILLEN SOM HITTADE MIN PLÅNBOK? Vi pratade ett tag och jag kunde inte tacka honom nog. Jag hann lägga märke till att han faktiskt var ganska söt. Men mina vänner ville gå där i från. Så vi gick.

På väg hem stannar vi och vilar ett tag i en busskur (eftersom de regnar som satan) innan vi går vidare. Helt plötsligt kommer hem där, igen. Min räddare i nöden. Han var på väg hem. Vi gick armkrok en bit och pratade och hade kul. Tyckte att de var helt sjukt att vi råkade vara på samma ställe och att han kände igen mig. Vi bytte nummer och sen tog han taxi hem. Sandra hade vid de här laget lyckats ragga upp några norska killar, Sarah och Carro hade gått hem. Så jag stannade med Sandra och pojkarna. Vi hade väldigt kul där vi stod, ute i regnet. Men tillslut kände vi att de var dags att gå hem om vi skulle orka gå upp och äta frukost och packa morgon därpå. När vi kom till hotellrummet hade Sarah och Carro packat klart sina saker. Vi låg och pratade ett tag innan vi somnade. Jag var ju tvungen att ventilera mig om min hjälte som jag hade hittat.

Klockan ringde 09.00, alla var helt döda, men vi tvingade oss att gå upp och äta frukost. Vi pratade om gårdagens bravader och skrattade en hel del. Sen gick vi upp och packade klart och checkade ut. Vi tog bilen till Nordstan och gick runt i affärer. 20 McDonalds och fyra par converse senare så hade vi i princip gått vilse och vi var vrål hungriga. Vi hittade ett Thai hak där vi bestämde oss för att gå in, när vi hade beställt kommer en man upp med sin fru och ett jätte sött barn som precis hade lärt sig att gå. De var inte vilken man som helst, utan de var självaste Stellan Skarsgård. Vi satt och små skrattade för oss själva och undrade vad som skulle hände här näst? På två dagar hade vi fan varit med om ALLT. Vi pratade lite med Stellan, eftersom hans son (eller vad de var) hela tiden försökte rymma och gå ner för trapporna. Sen gick vi vidare, vi tänkte göra ett försök att hitta tillbaka till bilen.

Vi hittade några fler McDonalds innan vi ståg skyltar mot Nordstan igen, där gick vi in och handlade Kinderägg på Ica och lite mat till resan, sen hittade vi bilen och började vår resa hemåt. I Jönköping gjorde vi ett stopp för att tanka och kissa, sen körde vi hela vägen. När vi började se skyltar mot Katrineholm visste vi att de inte var överdrivet långt kvar. Jag skulle släppa Sarah i Mölnbo (mellan Järna och Gnesta). Precis när vi konstaterat de så stoppades vår musik och radion drog igång "De har inträffat en olycka mellan Järna och Gnesta, detta kan komma att dra på sig långa köer". Haha, de var bara det som saknades, nu hade vi varit med om allt. Som tur var kunde vi svänga av en avfart tidigare och köra landsväg till Sarah, så de gjorde vi. De gick ju som smort, vi droppade henne och fortsatte vår resa. Åkte till Lilla Essinge och släppte Carro och sen var de bara jag och Sandra kvar. Jag släppte henne och passade på att städa ur bilen lite, sen åkte jag hem till mamma. Hon körde hem mig.

Helgen har varit underbart. Jag har kört 100 mil på 3 dagar, hamnat i groteska köer och endast sovit 7 timmar sammanlagt. Jag tappade bort plånboken, men hittade den igen, vilket ledde till att jag träffade min prins haha. Vi har smakat på Amerikanska jordgubbar och gått på Avenyn som tydligen är flera meeeeter lång. Sen lyckades vi hitta ett par gröna converse som tydligen såg ut som ett äpple som man bara ville slicka på. Vi har träffat Stellan Skarsgård och sett fler McDonalds än vad som finns i hela Stockholm. Sen har vi haft en jäkligt bra resa. Tack tjejer, de har varit underbart !

Men jag undrar, VART FAN GÖMDE SIG GLENN? Vi hittade ingen som hette Glenn och ingen som kände någon som heter Glenn. Jätte tråkigt. Men jag är glad över att jag hittade min "Glenn", som egentligen hette Martin :)

Vart gömmer sig Glenn?

Jag är alldeles strax färdigpackad och precis som jag trodde så är väskan överfull, trots att jag bara ska vara borta i två dagar. Men som jag har sagt ett antal gånger till alla nu, de är väl bättre att ha för mycket med sig än för lite? Jag har precis ätit lite lunch också och om drygt en timme ska jag promenera bort till mamma för att hämta bilen. Sen ska jag bära ner alla väskor och köra ut till Jakobsberg där Sandra, Sarah och Carro väntar. Sen är de systemet och McDonalds som gäller innan de blir raka vägen ner till Göteborg. Jag hoppas regnet låter bli att ösa ner och de skulle inte göra något om de är uppehåll hela helgen. Men med min tur så lär de väl regna varje dag, tjugofyra timmar om dygnet. Men vi ska ha kul ändå. Jag ser verkligen fram emot den här lilla trippen med otroligt söta och fina flickor.

Fyra tjejer kan ju inte åka till Göteborg utan en tävling i bakfickan. Så vi har kommit på världens bästa. Kan ni gissa vad de är? Vi ska ju trots allt till Göteborg. Och alla heter Glenn i Göteborg. Förstår ni nu? Haha, den som först lyckas hitta en Glenn får äran att kyssa honom samt mycket goda drinkar ute på krogen av de som förlorat. Men de tar inte slut där. När vi åker hem på söndag så ska alla fyra ha lyckats hitta en varsin Glenn !

Nu måste jag dra

Hejdå Stockholm !

De bara öser ner utanför fönstret. Jag tycker inte om när de regnar. De är så grått och tråkigt ute så man blir helt deprimerad. De är konstigt hur mycket vädret kan göra med ens humör, men samtidigt lite häftigt.

De blev en lång natt för min del. Låg uppe jätte länge utan att kunna sova. Jag fick ett samtal som gjorde det svårt att koppla av. Mina tankar gick på högvarv enda in på småtimmarna. Jag har fortfarande inte fått klarhet i vad som är rätt eller fel när de kommer till de här. Jag är fullt medveten om vad jag vill och hur jag känner. Men vad är rätt? Vad är fel?

De ska bli skönt att åka bort i helgen. Jag längtar som tusan. Ikväll jobbar jag, sen blir de en lätt utgång. Jag måste orka upp imorgon. Då ska jag packa och städa lite här hemma. Sen ska jag köra 50 mil. VI KOMMER HA SÅ KUL!! Idag innan jobbet ska jag ner till Solna centrum och handla de sista som jag behöver. De kommer bli toppen. Jag vill åka nunununu :D

Frågetecken

FÖRVIRRAD
-Vad händer nu?
-Hur ska jag hantera de?
-Ska jag, ska jag inte?
-Blääääääää

För mycket frågor som för två sekunder sen flög in i huvudet på mig.

En vacker dag

Jag kan inte sluta pilla på min nya dator. Jag älskar den. Men jag förstår inte så mycket ännu.

Jag märker allt mer hur mina känslor leker med mig, hur mina reaktioner och handlingar inte liknar mitt normala beteende. Jag vet att jag sa att jag skulle bygga en bubbla runt mig, låsa in mig och inte släppa in någon. Men jag trodde inte att de skulle bli såhär. De var inte riktigt meningen. Ändå så trivs jag, de känns faktiskt bra. Men de är samtidigt lite läskigt, för jag bryr mig verkligen inte. Om jag låter bli att låta någon komma nära, så riskerar jag inte heller att bli sårad. Men de skrämmer mig att jag faktiskt inte bryr mig. Jag vet att jag inte är ensam om att märka min personliga förändring, mina vänner har frågat varför jag är så annorlunda. De enda jag kan säga som svar är: Jag vet inte, jag bryr mig bara inte längre. Jag har ingen lust, ork eller energi till att engagera mig i något som jag vet kommer få mig att må dåligt till slut. Så jag bryr mig inte. För så är det. Det finns inte många man kan lita på, jag skulle säga att de inte finns någon man kan lita på. Jag litar inte på mig själv, hur ska jag då kunna lita på andra? Jag känner inte mig själv, hur kan andra då känna mig? Jag vet inte vem jag är längre, jag har genomgått en total förändring som jag inte kunde styra över. Ibland gillar jag det, ibland gör jag det inte. Jag vet att jag måste ta tag i de här och presentera mig för mig själv, börja om på nytt och ta reda på vem jag är. Men hur lär man känna sig själv?


Jag gillar att vara så instängd som jag är, jag tycker om den osynliga, men ändå extremt tjocka bubbla som sitter runt mig och följer med mig vart jag än går. Den får mig att känna mig trygg och säker, de finns inget jag är rädd för. Men jag saknar att ha känslor också, jag saknar glädjen man kan känna när något roligt har hänt. En vacker dag kanske jag befriar mig själv, en vacker dag kanske jag faktiskt kan få känna mig fri. Men just nu trivs jag som den jag är.

JAG VILL HA FREDAG

Min dator gick sönder, så igår åkte jag och köpte en ny. Inhandlade en MacBook, as ball. Jag är hur nöjd som helst.

Igår var vi ute. Jag, Lise, Mimmi, Sandra, Natasha, Niklas, Nicklas, Jonny, Tollen, Emma och många fler. Vi firade Lise som fyllde bolaget haha. Det var väldigt trevligt och mycket kul.

Idag börjar jag jobba kl 18, samma sak i morgon. Sen är de fredag. OH VAD JAG LÄNGTAR TILL FREDAG :D

Imissit

Jag vet inte om jag återigen lurar mig själv. Men jag kan inte låta bli att sakna de, tyvärr. De var för perfekt, de gjorde mig rädd. De fanns inga fel.

27

Möte

Idag har jag ett möte vid halv fyra. Efter de ska jag ner till Solna centrum med Martina en snabbis, vi måste förbi apoteket och jag ska förbi The Phone House. Ikväll ska jag faktiskt förbi gymmet, de var länge sen nu. Jag ska möta Sandra runt halv åtta i Sumpan.

Någon gång under dagen måste jag få en lucka att åka hem till mormor också. Jag måste vattna hennes blommor och plocka undan posten. Hon är nämligen i Skåne veckan ut.

Jag ser inte fram emot mitt möte idag, jag är rädd för vad som kommer sägas. Men samtidigt så har jag längtat efter de här, så jag får förklara vad de är som händer med mig och berätta att de funkar inte längre. Vi får helt enkelt se hur de går. Nu måste jag äta något innan jag ska iväg.

Hjärta

Tack. Tack för allt! De finns så mycket jag skulle vilja skriva, men de är mellan dig och mig. Och tidigare idag så fick jag de mesta sagt. Tack.

God middag & balkong snack

Klockan är halv fyra, de är redan ljust ute. Jag kom precis hem från bästaste Sandra. Kvällen började hos Karla. Jag, Leo, "Kalle" och Chrille käkade god middag ute på gården. Sen gick vi och hyrde film och köpte ett antal(?!) kilo godis. Dum som jag är så gick jag med på att se en skräckfilm, men efter att ha sett Johan Glans komedi efteråt så var de ganska lugnt. Jag gick mot bilen och hämtade upp Sandra. Vi åkte till statoil, handlade cola och cigg. Sen bosatte vi oss på hennes balkong med chips, dipp, cigg, cola och datorn.

Vi har värsta planerna nu. Förhoppningsvis kommer dom att fullföljas också.

Jag har två nya filmer på datorn, så jag tänkte börja kolla på en av dom nu. Får se hur länge jag orkar hålla mig vaken, men än så länge är jag inte så trött faktiskt :)

Obehagligt.

In eller ut, upp eller ner, bak eller fram... Jag vet inte skillnaden på något längre. Jag är bara förvirrad. Jag försöker förstå vad de är som händer, men de går inte. De är så overkligt. Fick precis ett samtal som gör att de går kalla kårar genom hela kroppen. De här börjar bli riktigt obehagligt. Vad gör man i min situation?

Imorgon sker en förändring. Lyckas jag inte skaka av mig mitt problem då, då får jag ta i med hårdhandskarna. Men de är jag livrädd för att göra.

Någon annan stans

....tom. ?

Ingen energi, ingen lust, ingen ork.

Vill inte mer, orkar inte mer. Ingen kraft.

Ont. Smärta. Vidrig smärta.

Hejdå!

Hejdå

De är försent. Jag har redan låtit dom påverka mina dagar. Och nu finns de ingen kraft kvar. Jag ger upp. Jag låser dörren nu.

Iskall.

Det finns inga ord längre. Jag är tom. Fast ändå full med för mycket känslor. Känslor som jag inte kan hantera. Därför bygger jag nu upp ett skal runt mig, jag kliver in i min egna lilla bubbla. Jag tänker inte släppa in någon. Jag vågar inte släppa in någon. Inte igen, inte efter de här. Låt mig vara nu.

Confused

Tänk om man kunde lägga något över ansiktet och bara försvinna, bli osynlig. Som man trodde när man var liten, när man la händerna för ansiktet och trodde att ingen kunde se en bara för att man själv inte såg någon.

Eller tänk om de fanns en knapp man kunde trycka på när de blir för mycket, när man bara vill stänga av alla känslor. När allt är jobbigt och man inte orkar mer. Vad lätt allt skulle vara då.

Just nu är jag så förvirrad så jag vet knappt skillnaden på in och ut. Jag är så splittrad. De jobbigaste är att jag själv inte kan göra något åt de alls. Utan de handlar om folk i min omgivning. Öppna kort, ett ärligt spel. Bekräftelse.

Laughing Duck

Känner jag mig själv rätt så har jag gett upp nu. Känner jag mig själv rätt så behöver jag inte vänta till slutet av den här månaden, för jag sitter på svaret redan nu. De var som jag trodde, jag har lurat mig själv.

Igår kväll grillade jag, Sandra, Karla, Leo och Chrille. Vi drack vin, pratade och hade trevligt. Men jag och Sandra ville inte att kvällen skulle sluta där. Så vi mötte upp hennes kollegor och drog till Laughing Duck. Vad som hände sen, de är de bara vi som vet. Hur kvällen slutade, de är de bara vi som vet. Men kul var de. Och jag ångrar ingenting.

Sol, bad, grillning och vin. Underbart !

Karla ligger och sover i soffan, katterna är helt utslagna och jag, jag ligger i sängen och kollar på Scrubs. Vi har varit ute i solen hela dagen. Jag, Karla, Robin, Leo och Chrille tog oss ner till Brunnsviken med massa vatten och mat. Jätte mysigt.

Så nu är man förhoppningsvis lite brunare och lite fräschare. Snart ska jag väcka Karla och kasta in henne i duschen, sen hämtar Leo upp oss hos mig för att åka vidare bort mot honom. Vi tänkte nämligen grilla ikväll. Kycklingfiléerna ligger och tinar och potatissallad köper vi på vägen, mums. Tog en sväng förbi systemet också.

Jag älskar den här värmen. Så länge man slipper springa runt på stan eller sitta inne på ett varmt kontor hela dagarna så är jag hur nöjd som helst. Jag har fram till den 9e augusti på mig att försöka komma ifatt mamma (vilket aldrig kommer hända).

It's a game I don't want to play.

Jag har tänkt så de har knakat idag. Trots att jag kommit fram till vissa saker så är jag fortfarande lika förvirrad. Varför stannar jag kvar när jag vet att jag egentligen inte vill? Varför reagerar jag som jag gör när jag vet att mina känslor spelar mig ett spratt?

Som sagt, jag ger de den här månaden. Sen är de slut på alla frågetecken. Då börjar jag spela med öppna kort och skulle uppskatta att få de tillbaka.

Jag tror jag lurar mig själv, och även dig.

Jag sitter i skräddarställning mitt i sängen och har telefonen i högsta hugg. Efter helgens bravader så håller jag på att ringa runt och spärra kort, säga upp abonnemang, beställa nytt simkort och även nytt nummer. Jag kommer att ha dolt nummer nu. De finns vissa personer som jag inte vill ska kontakta mig. Jag köpte en ny telefon för ca två veckor sen, men i fredags natt kastade jag sönder den efter ett samtal som gjorde mig upprörd. Så jag ska köpa ännu en ny under veckan nu. Under tiden har jag fått låna Robins telefon och har mitt gamla simkort.

Jag är faktiskt ensam hemma nu, jag minns inte sist jag var ensam. Vanligtvis brukar jag tycka att de är skönt att slippa ensamheten. Men de har blivit otroligt intensivt med allt ett tag nu, så jag njuter faktiskt av tiden. Jag har en del funderingar som kräver lite egentid, jag behöver vara ensam för att få svar på vissa saker. Jag tror att jag har kommit en bit på vägen, jag tror jag börjar få fram en del svar. Dessa svar var kanske inte de jag hade räknat med, men de är sanningen, vilket jag mår bra av.

Jag har nog haft fel hela tiden, min vilja har nog lurat mina känslor. Jag går fortfarande på samma väg, jag är inte redo att kliva in på en ny ännu. Jag måste vara säker först. I slutet av den här månaden kommer jag att ha ett svar, de är jag säker på. De kommer troligtvis inte vara som de flesta tror. Många lär bli chockade.

Jag har ett eget klassrum :D

Igår var jag i Rotebro och skrev på alla papper. Den 9 augusti börjar jag mitt nya jobb som förskolelärare. Jag är otroligt förväntansfull och kan inte bärga mig. De pirrar i magen varje gång jag tänker på de. De ska bli så himla kul.

Jag fick se mitt alldeles egna klassrum igår också. I de ögonblicket så blev allt så verkligt. Jag kunde verkligen se mig själv stå vid whiteboard tavlan och förklara hur man räknar matte eller gå igenom engelska glosor för mina små barn. Åh, vad jag längtar. De har nog aldrig känts så tråkigt att ha semester.

Sandra är hemma

Sitter hemma hos F, vaknade för ca 30 min sen. Har gjort min i ordning och tänkte bege mig när som helst. Jag ska möta Sandra i Solna för att sedan åka till Rotebro. Jag måste förbi jobbet (trots att jag har semester) och skriva på ett nytt kontakt. Jag har fått ett nytt, bättre jobb, till hösten. Men mer en så kan jag inte berätta nu :)

De ska bli skönt att träffa Sandra igen, jag har saknat henne. Vi har hur mycket som helst att prata om. Nu måste jag springa.

Inget är som förut

Nu har jag legat på stranden i två timmar. Mamma hämtade mig kvart över åtta i morse. Jag har sovit extremt dåligt och haft alldeles för mycket i huvudet. Tankarna sitter fortfarande kvar, jag blir inte av med dom längre. Dom följer efter mig på samma sätt som min egen skugga.

Vi ligger här nu. Jag, mamma, syster och pappa. Precis som en familj. Men vi är ingen familj längre. De är så mycket som har förändrats efter olyckan. De är långt ifrån samma sak.

Min hemliga sanning

Jag hatar att erkänna att jag inte mår bra, jag skams över att säga de högt. I så många år har jag hållit alla mina känslor instängda och jag önskar att jag kunde fortsätta med de, men de har bubblat över. Aldrig tidigare har jag mått såhär, aldrig tidigare har jag haft så mycket i huvudet på samma gång. Nog har jag vaknat med detta tryck för bröstet förut, men jag har alltid lyckats skaka av mig de och till slut fått min dag att bli bra. Nu finns de här konstant. Som om jag ligger på marken med en hundra kilos vikt över mig. Jag har otroligt svårt att andas. Jag tar min astmamedicin hela tiden, men kort efter så upptäcker jag att de inte är de som är felet. Detta tryck gör så att en panikkänsla växer inom mig, vilken i sin tur gör mig stressad.

Jag glömmer saker. Lägger bort saker och tappar sedan bort de. Jag går in i köket för att göra något, men väl framme så har jag glömt. Jag lägger mig i sängen på kvällarna och letar efter kanalpekaren, men hittar den inte. Reser mig upp och kollar i soffan, inte där. Går in i köket, inte där. Går in i badrummet, inte där. Kollar köket igen, yes, i skafferiet låg den. Och de är en av få VANLIGA saker som brukar hända.

Jag sover inte på nätterna, åtminstone inte mer än 3-4 timmar per natt. Och då inte i sträck, utan jag vaknar i omgångar. Tidigare har jag sovit bättre när jag haft sällskap, men inte längre. Igår sov jag hos F och har aldrig sovit sämre. Trycket för bröstet känns värre så fort jag lägger mig ner, så fort de är dags att sova. Därför växer panikkänslorna och även stressen.

Jag har sökt hjälp, jag har fått medicin. De är mycket möjligt att de är medicinen som börjar verka nu, och därför mår jag som jag mår. Jag vet inte. Jag vet bara att jag klarar inte att gå så här mycket längre. Jag behöver en förändring. Jag behöver öppna kort från alla håll och kanter.

Nu är de slut.

Jag trodde de skulle vara lättare än såhär. Jag trodde de skulle gå att bara bortse från allt och köra på, ge de ett försök. Men jag kan inte låta bli att tänka. Jag tänker för mycket, jag vet. Jag kanske borde låta bli att göra de.

Jag kanske borde strunta i allt de här. Ja, de gör jag. Nu struntar jag i de här. De blir så mycket lättare då. Nu är de slut.

Kaos

Jag kom precis hem. Sitter i min sjukt stökiga lägenhet. Var inte alls beredd på att komma hem till de här kaoset. Robin, Karla med fler var här igår kväll medan jag var med F. Men de är väl bara att ta tag i allt och börja städa.

Igår träffade jag min farfar, en person som jag inte sett på hur länge sen helst. De kändes konstigt. Jag visste inte ens att han var i Stockholm. Efter ett kort samtal med honom gick jag hem med Karla och åt lite middagsmat. Sen åkte jag till Kristineberg och mötte F. Vi gick ner mot vattnet och satte oss, tog ett varsitt dopp och bara njöt av vädret. De var riktigt skönt faktiskt. Sen gick vi hem till honom och tittade på film innan vi somnade.

Nu står Karla och lagar pastasallad i mitt kök, Robin ligger i min säng och spelar TV spel, och jag sitter i min soffa som på något sätt har förvandlats till en säng. De ska bli gott med mat. Imorgon kommer Sandra hem :D Jag har saknat henne så mycket.

Ledig, hemskt

Jag glömde mobilladdaren på jobbet igår, så måste springa ner dit och hämta den. Sen vet jag inte vad jag ska göra. Jag kommer få tuppjuck nu när jag är ledig så mycket. Jag hatar de.

Prata med mig, snälla.

Jag har alltid sagt att handling betyder mer än ord. De står jag fast vid. Men jag menar inte att man kan bortse helt från orden. De behövs också. Jag behöver höra de du visar. Jag behöver känna att de du visar är allvar.

Prata med mig, berätta hur de ligger till.

Hur kan känslor göra så ont?

Jag förstår inte hur han lyckas, eller hur jag kan låta honom lyckas. De har hänt så många gånger nu, borde jag inte ha lärt mig? Chans på chans har jag gett honom, trots att han inte är värd de. Och varje gång har han sumpat de genom att låta mig stå här, med ett tryck mot bröstet som gör de svårt att andas. Vad jag än gör, hur jag än vrider och vänder på mig så försvinner inte denna smärta.

Han väckte en känsla inom mig som jag inte trodde fanns. Han fick mig att förstå hur rädd jag är. Jag är livrädd över de jag håller på med nu. Allt han sa fick mig att tänka till. Jag borde inte lyssna, men de gick inte att undvika.



Jag måste reda ut vissa saker innan jag kan fortsätta som vanligt. Helst av allt skulle jag vilja göra de nu, direkt. Eller åtminstone idag. Men jag vill inte vara tjatig. Så jag tar ett steg tillbaka nu och väntar på respons.

Är du med mig?

Jag gjorde något dumt igår, jag valde att gå ut och låtsas som att inget hänt. Som jag visste redan innan (men vägrade inse) så slutade kvällen i tårar.

Tårarna fortsatte rinna i morse, jag låste in mig på jobbet och bröt ihop i soffan. Löjligt, tycker kanske ni. Jag håller med. Men samtidigt så var de otroligt skönt att få ut allt. Jag minns inte sist jag grät, så länge sen är de. Så de var som sagt skön. Men de gör ont i hjärtat, de gör riktigt ont. Jag önskar att smärtan kunde försvinna, jag önskar att de fanns något jag kan göra.

De finns en sak jag kan göra för att få lite mindre att bära på. De kommer göra ont ett tag, men när de här gått över så kommer de kännas skönt. Hoppas jag. Jag kan avsluta de här nu, idag. Jag kan säga "stopp, de här går inte till på de sätt som jag vill". Men jag vill inte vända ryggen mot, jag vill fortsätta. Men jag vill inte känna mig så ensam. För de gör jag nu, jag känner mig ensam.

Håll om mig, snälla. Säg att jag inte är ensam.

Inget att göra på jobbet

Jag sitter på jobbet nu. Började sju i morse. Jag ville verkligen inte gå upp, jag ville ligga kvar i sängen hemma hos F. Men de var lite lättare att åka eftersom jag visste att han också skulle upp och iväg.

Jag har fortfarande inte ätit. Så håg funderar på att åka till Ica och handla något. Har sköter dom sig själva ändå. Just nu sitter jag inne och tittar på braveheart, men efter jag varit på Ica tänker jag sätta mig ute i solen. Kanske ringer och vacker karla också, tycker hon kan komma hit och hålla mig sällskap.

För jag är brun om benen...

Nu trivs jag igen, nu när de är matcher att titta på. Robinho tog en galen löpning och nätade redan efter tio minuter. De gillar jag! Mycket vackert framspel också. Tummen upp!

Klockan ringde åtta i morse. Sen har jag jobbat mellan nio och fyra - på solbrännan. Japp, jag har legat på stranden i sju timmar, badade 6 gånger. Nu är jag brun och fin, men jag är långt ifrån färdigsolad. I helgen jobbar jag på skytteholm, då lär jag springa runt i en sporttopp och shorts vilket gör brännan bättre. Och hela nästa vecka ska jag ligga på stranden. Sandra ska inte tro att hon kommer vara brunast när hon kommer hem från sin utomlandsresa, nej nej, jag ska göra allt jag kan för att vara brunare än henne.

Äntligen klar

Till och med katterna är helt utmattade efter min städning. Jag är precis klar och klockan är halv fem. Jag började tolv. Fyra och en halv timme för min lilla etta, de tycker jag är bra gjort.